Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emil Hasselblatt: Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emil Hasselblatt.
långt rikare mönster än bland studieobjekten bland de socialt
vanlottade och elända. De bilder, som blodet lyste på hans
ögonlock, stodo för honom med skarpare teckning och dju
pare färg än skuggspelet från yttervärlden på hans fönster.
Ännu en gång vågade han sig ut i vimlet. Men nu var han
redan ett godt steg närmare sig själf. Hufvudpersonen i
novellen «Konflikter» (1885), som ger namn åt hans nästa bok,
är förebilden till Otto Imhoff i «Lifvets fiender», den radikala
ideologen, som krossas mellan hjulen i det samhällsmaskineri,
hvars stänger han försöker gripa med drömmarens feberheta
händer. Kurt Alm släpper ännu icke taget. Han kommer
ifrån den första kraftmätningen med offret af sin käraste för
hoppning. Men man känner, att räkningen inte är uppgjord
än och att nästa gång gäller det lifvet.
Uppgörelsen sker i berättelsen «Lifvets fiender», den bok,
från hvilken Levertin själf senare daterade sitt författarskaps
begynnelse. I själfva verket är den det första påtagliga ut
slaget af hans konstnärliga egenart. Det är ingen stark och
medryckande bok. Transkriptionen från verkligheten till det
litterära är väl påtaglig, och i alltför hög grad märker man
förebilderna, icke blott den drömmarens universella tragedi,
som heter Niels Lyhne, utan också Maupassant, från hvilken
spåren kunna följas längre än till stilen. Men den går i alla fall
djupare in på personligheten. Den drömsjuka grubblaren, som
brinner ned i sin öfverhettade känslighets låga, är Levertin
själf och Otto ImhofTs undergång är den vilsefarna roman
tikerns öde i en nykter tid, sådant det tecknade sig för hans
förpinta inbillning. Som Otto Imhoff sökte han lifvet och
mötte döden. Men den öfvcrmannade honom ej ännu, den
slog honom endast med sitt märke. Och i lidandets skugga
gick hans dikt i blom.
«Lifvets fiender» var planlagd 1888, skrefs under ett par
följande år och utkom 1891. Det var betydelsesfulla år i
Levertins utveckling. Han afslutade nu sina universitets
studier med en afhandling om fars och farsörer i Frankrike
mellan renässansen och Moliére, och blef på ett arbete om
teater och drama under Gustaf 111 docent vid Uppsala universitet.
Kort därpå mötte honom en häftig inre kris, som brände bort
det periferiska och oväsentliga i hans natur och bröt hans
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
