Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emil Hasselblatt: Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emil Hasselblatt.
bred är dess grundval, så omfattande dess resning, att den ej
kunde stanna vid karakläristiken af den naiva naturpoeten eller
vid skildringen af den banbrytande upptäckaren och systema
tikern, icke ens vid sammanfattningen af den fruktbara person
lighet som omslöt dem bägge. Den sträfvar på samma gång
djupare och mera på bredden: att bestämma geniets rötter i
folksjälens djup samt att hos en af nationens utvalda läsa den
formel, efter hvilken den nationella organismen växer. Linné
är efter Gustaf 111 och Bellman den tredje af de gestalter, i
hvilka Levertin ser det svenska lynnets mest utpräglade
kristallisationer, detta svenska lynne, som han så vackert
karaktäriserar som en blossande och snart förbrinnande
lusteld, traktande till festens rus och ras, men dock med ett
vekt sus af oro och melankoli längst inne, som ett darrande
asplöf. Hade han fortsatt på vitterhetens vägar, hade han
antagligen kommit till Tegnér, som han hittills blott tangerat.
Nu blef det Linné, blomsterfursten, i sin solida helgjutenhet
den polära motsatsen till Bellmans brustna geni. Med denna
sammanställning sluter Levertin sitt grepp kring 1700-talets
svenska kultur. Han har funnit allvaret på lekens botten.
Också i det förflutna möter skalden forskaren och antar hans
hamn.
Ägde Levertin betingelserna att förstå och uppfatta
den rätta innebörden i denna spegelbild af den svenska folk
anden? Om någonstädes gäller det här att kärleken öfver
vinner allt. Och Levertin älskade svensk kultur och svenskt
lynne. Han, främlingen, var en trogen skrittare af dess
hemligheter och hans djupaste lidelse var att tränga in
i dess igenfallna malmgångar för att hämta upp de rike
domar åren begrafvat därinne. Förbindelsen var väl här
närmast språket. För Levertin mera än för de flesta
var det en sanning, att världen från begynnelsen var till
genom ordet. Bakom den utsökta språkkonst, som utmärker
både hans prosa och vers, ligger något mera än blott skönhets
dyrkarens estetiska formkult. Det är kärleken till språket
såsom svenskt, glädjen öfver dess prakt och fägring, vård
naden om dess utbildning och begäret att höra det tala med
nya tungor. Levertin kastade öfver svenskans stolta och
manliga skapnad en skrud af mjuk och intagande kvinnlig-
88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
