Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K. B. Wiklund: Ett ord i lappfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett ord i lappfrågan.
ordet viekko, «vog, vikt på två lispund», återspeglar i sin
första stavelse en germansk vokal, som övergått till urnor
diskt långt a redan före de allra äldsta urnordiska runinskrif
ternas tid, före c:a 300 år e. Kr. Även andra sådana uråldriga,
«urgermanska» lånord i lapskan kunna uppvisas, jfr. mitt
arbete om «De svenska nomadlapparnas flyttningar till Norge
i äldre och nyare tid», Uppsala 1908, sid. 238 f.
Efter 1896 har ingen diskussion förts rörande denna
fråga. Alla språkmän torde nu, saa vitt jag vet, vara eniga
däri, att Thomsens uppfatning «icke er blevet rokket ved
noget, som hidtil er fremkommet», såsom representanten för
den finsk-ugriska språkforskningen vid Kristiania universitet
nyligen yttrat i en artikel om en intressant grupp av dylika
lånord i «Sproglige og historiske afhandlinger viede Sophus
Bugges minde», Kristiania 1908, s. 231. I det nyss utkomna
programmet för «Det Kong. Danske Videnskabernes Selskabs
Prisopgaver for 1908» förutsattes det också vid den språk
historiska prisfrågan uttryckligen, att de äldre lånorden i
lapskan, liksom finskan, avspegla ett nordiskt språkstadium,
som är äldre än något på annan väg känt sådant.
En smula försiktighet hade sålunda kunnat hindra dr.
Hansen från att i de nordiska lånorden söka ett huvud
argument för sin mening om tiden för lapparnas ankomst
till Skandinavien. De kunna således icke häller tjäna som
stöd för hans överraskande hypotes om ett hittills okänt
gammalt folkslag i våra bygder, som han kallat «vejdefinner»
(se härom närmare hans «Landnåm i Norge»).
Vid en granskning av ortnamnsmaterialet finner man
vidare, att lapparna måste ha upptagit åtminstone vissa ur
nordiska lånord i Norge. Det urnordiska ordet för hval,
för sill, för sej o. dyl. kunna de icke ha upptagit vid
Bottniska vikens kust, där dessa djur icke finnas, utan blott
vid den norska kusten. Hit höra också de ganska talrika
ortnamn, som lapparna redan i urnordisk tid upptagit
här. Som exempel må blott nämnas Baidar, lapparnas
namn på Beieren i Nordland; Staigo. Steigen i Nordland;
Ra i sa, S. och N. Beisen i Tromsø amt; Sadtja, Senjen;
Rai na, Renø; Va vtj a-v u o dna, Væggefjord på Bingvatsø
(vuodna betyder «fjord»). Dessa ords ai eller a i första
stavelsen visar med omutlig säkerhet, att de äro upptagna i
277
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
