Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Krogvig: Gustaf Fröding - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Fröding.
Men «Guitarr och dragharmonika» vidnet ikke alene om
et rent personlig gjennembrud, med denne digtsamling
traadte Gustaf Fröding desuten ind i rækken av de svenske
forfattere, som for tyve aar siden reiste kampen mot natural
ismen. Fröding var, da han utgav sin førsle bok, over tredive
aar gammel, og han hadde, da han i 1891 fremstod som den
fuldt modne kunstner, en lang forsøkenes og selvprøvelsens
tid bak sig. Hans politiske, sociale og religiøse sympatier
bandt ham til ottiaarenes forfattergeneration, men i kunst
nerisk henseende var det ham umulig at tinde sig tilrette i
denne kreds. I et brev fra disse aar skriver han: «Det är
nästan omöjligt att vara poet i dessa tider, då man med eller
mot sin vilja måste lägga dissekerkniven på sina känslor och
icke kan hängifva sig åt dessa som i forna dagar. Enligt
min åsigt är poesi varma eller djupa känslor uttryckta på et
språk, som förmår framkalla liknande hos läsaren. Men
analysen förstör värmen, och derför finnes inga poeter nu
för tiden, endast psykologer och iagttagare. Dikten har för
lorat sambandet med musiken och i stället närmat sig veten
skapen. Sjelf är jag et olyckligt konglomerat af romantiska
anlag och naturalistisk öfvertygelse, och jag vet icke om en
dylik halfmänniska duger till vare sig romantisk poet eller
poetisk skildrare.»
Den literære begivenhet, som bidrog til at hjælpe Fröding
ut av denne splittethet og usikkerhet, var Verner von Heiden
stams første optræden. Der er her ikke tale om nogen egent
lig paavirkning, – en slik blir først merkbar i en senere pe
riode av Frödings foifatterskap, men Heidenstam lærte
ham, som han seiv uttrykker det i et brev, «att det går an»,
lian gav ham mod til at gaa sin egen vei uten hensyn til den
herskende skole, men den vei han slog ind paa førte ham
forøvrig til at begynde med temmelig langt væk fra de to
andre førere i kampen mot naturalismen, Heidenstam og
Levertin.
Aaret før debutboken utkom, men efteråt den var færdig
skrevet, offentliggjorde han i et tidsskrift en liten avhandling
«Om humor». Den indeholder intet mindre end hans lite
rære program. «Humor,» siger han her, «är icke helt och
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
