Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Krogvig: Gustaf Fröding - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF FRÖDING.
Der fandtes allerede i «Guitarr och dragharmonika» stykker,
som varslet om, at den forsoning med tilværelsen, som
Gustaf Fröding hadde vundet gjennem sin humoristiske folke
livsdigtning, kun var av foreløbig art. Ikke engang da han ut
formet sit literære program og omsatte det i de «värmländska
låtar», lykkedes det ham altid at se tildragelser og skjæbner
i humorens clairobscur. Virkelighetsindtrykkene slog gjennem
alle avdæmpende og forsonende skygger og ramte ham med
smertende klarhet og styrke.
Det store digt «I skogen» aabenbarer, hvor kort en frist
det var han hadde vundet ved at søke ly i sine minder om
hjembygdens liv, og hvor bristende hans lære om den alt
forsonende humor var. Ham seiv magtet den i det mindste
ikke at bære : Inde i skogdypet, i halvlyset og skyggerne har
han færdedes, og «skogen är god som fordom och vänlig och
innerlig», det tror han; eller vil han tro. Men skogsusen,
som aldrig tier, bærer bud til ham om livet derute, det nytter
ikke at gjemme sig væk for den, og snart hører han ekko
av veropene derutefra i røsten hos alt levende, som rører sig
omkring ham. Og frem av det drømmeagtige halvlys dukker
øine, hvis blik luer i den samme kval, han søkte at undfly.
De er «ikke længer venner» han og minderne, «der er ikke
samklang» mellem dem og ham, og digtet slutter med disse
linjer :
«Min anfrätta mänskotanke
förstör livad naturen byggt,
i färgspel och barrdoft och gransus
det blandar sig in något styggt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
