Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Krogvig: Gustaf Fröding - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fällt sina sista blad,
Anders Krogvig.
«Jag hatar din hjälp, och jag tror ej ditt ord
trots dit skryt att du lyser för världar,
din visdom är ej för stjärnor gjord,
den vanvettiggjör och förhärdar.»
I digt efter digt har han betonet dette, at det er mennesket
seiv, som maa vinde försoningen ved egen kraft, kun fra sig
selv kan det vente frelsen. «Vi masta forlåta hvarandra,
när icke vår Herre forlåter,» heter det i «Mannen och
kvinnan»; iet andet av digtene i samme bok, «Ett syn»,
slukkes helvedes flammer i det øieblik, en av de fordømte
reiser sig i trods og ryster pinen av sig. Her skimter vi for
første gang omridsene av den menneskefødte forløser, han
siden drømmer om i sine dypeste og skjønneste digte «Sagan
om Gral» og «Drömmar i Hades». I Hadesdigtet lyder spaa
dommen:
Hafva väl åldrar susat
öfver min själ se’n då?
Då är väl dagen inne,
snart skall väl slaget stå,
skall väl befriarens ande
stark genom väldena gå!»
Han, befrieren, skal finde den hellige Gral, det skjulte
og kostelige klenodie, som eier kraft til
« —— at rena till bragd ett brott,
som kastar skönhetens ljus öfver alltet
som gör det onda till godt.
Finns det däruppe i renhetens riken
högt, dit den helgade trånaden går,
eller i djup, dit på himlen besviken
tanken fortvilande når?
Ingen det vet, men den finnes och formas
äter till kalk efter spådommens ord
en gång när himlar och helveten stormas
djärft af en mann från vår jord.
skall en befriare draga
genom de dödas stad.
munk det är völvors kvad,
att, när den sista hösten
«Munk det är sång och sägner,
152
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
