- Project Runeberg -  Samtiden : tidsskrift for politikk, litteratur og samfunnsspørsmål / Toogtyvende aargang. 1911 /
348

(1890-1926) With: Gerhard Gran
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigrid Undset: Simonsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«Joda —» sa Svanhild.
«Jaja Anton —»
«Jaja, adjø da Svanhild mi.»
Sigrid Undset.
Entréklokken kimet. Olga saa ut —slæden var kommet.
Vognmandsgutten fik Simonsens kufferter og gik.
Simonsen kysset Svanhild og reiste sig stod litt med
hende paa armen.
«Ja naa maa du væra snil, pen, lydig pike da, Svanhild
mens pappa er borte?»
Olga gik ut i kjøkkenet for at slukke apparatet siden
Svanhild skulde være alene hjemme og kom ind igjen og
stod med haanden paa lampens skrue:
Han kysset Svanhild, saa det smaldt. La hende ned i
sengen og bredde paa hende.
Olga slukket. Og de gik ut. I entreen tok han om
hende, klemte hende indtil sig. Og de kysset hinanden.
De sat og tidde stille, mens de skumplet nedover i slæden
den mørke morgenstund. Og de hadde ikke noget at si til
hinanden, mens de ruslet sammen omkring i den kolde,
ufyslige stationshal. Men hun fulgte i hælene paa ham, mens
han løste billet og ekspederte kufferten sin stod bak ham,
liten og sortklædd og firkantet av ytterplagg.
Saa ruslet de ind i venteværelset og sat og tittet op
mot uret.
«Vi var det ja det er naa bedst, nåar en skal reise
og. Det var ilde det, Olga, du skulde op saa tidlig naa
i helgen.»
«Aa —,» sa Olga. «Ja kanske det er bedst, om vi gik
iud og fik en pläds i toget du.»
Simonsen fik sig og sakerne sine anbragt i en røkekupé.
Og han stod i vinduet og hun nede paa perronen.
«Ja du faar væra snil og skrive flittig da, Olga aassen
dere har det.»
De begyndte at smelde igjen vogndørene nedover langs
toget. Olga stod op paa trinbrettet, og de kysset hin
anden igjen.
«Ja saa faar du ha tak da, Olga mi.»
«Ja du og da, Anton.»
Vi var da ute i god tid lei,» sa Olga.
348

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 20 17:26:02 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samtiden/1911/0356.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free