Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finn Nyquist: Kunsten som livsfornyer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Finn Nyquist.
enkle kunst at skape sand, varig livslykke eller (troll
formeln», som Hans Larsson kalder den. «Den, som
finner trollformeln och konstnären tillkommer det fram
för andra att hjälpa oss finna denna han viker, när han
vill, åt sidan och går liksom genom en osynlig hägnad,
och där inne bakom, där är det tysta! Och där höra vi vårt
eget korta lifsur knäppa, medan tiden rinder, och känna oss
hemma; kanske höra vi och någon gång det stora världs
uret gå.»
Men for at opfylde dette sit kald behøver kunsten aldeles
ikke ha noget bevisst moralsk formaal. Dens utøvere skal
blot tilgavns dukke sig ned i selve livet, la tilværelsens uende
lige rigdom av glæder og sorger prente sig ind i deres mot
tagelige og aapne sind. Saasandt de eier den rette følsomme
resonansbund og det rike, frugtbare sjæleliv, kjendemerket
paa den sande, store kunstner, saa vil nok den dype, har
moniske livstone, som da klinger ut av dem, hvad enten den
blot er som en straalende refleks av bare sollys og glæde, eller
den snarere lyder som hulkende taarer over alt det mørke
og triste derute i livet, bli av en større og mere livsfrem
mende værdi end den mest fuldendte og bedst skrevne
moralbok.
Kunstnerne maa være grepet og gjennemrystet av til
værelsen og de livsskjæbner, som skal kunne gripe og fængsle
os. «Pour que Vartiste me fasse pleurer, il faut quil ne
plenre pas, mais il faut quil ait pleuré.» Han maa
seiv ha grætt eller følt jubelen inde i sig for tilfredsstillende
at kunne utfylde sin sociale og religiøse mission at vække
vor sympati og kjærlighet for alt, hvad der lever og aander
rundt om os. Men netop denne evne til at forståa og føle
med enhver ting i den samlede natur og saa at sige fornemme
selve tilværelsens levende pulsslag, hadde Guyau i en ganske
forunderlig grad. Han kunde sitre og vibrere med overfor
alt, hvad han møtte rundt om i livet og har ogsaa forstaat
at gi denne universelle sympati et sjelden vakkert uttryk i
sine mange værdifulde bøker ; men maaske er den ledetraad
den allerbedste og paalideligste, som han gav os giennem sit
eget liv og levnet, i den skildring det har faat av hans gode
og trofaste ven, den berømte franske filosof Alfred Fouillée.
Her ser vi, at han ogsaa i det praktiske liv virkelig for-
510
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
