Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök: Strindbergshyllningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strindbergshyll n ingen.
183
fenomen bör behandlas, och hur ohjälpligt diskrediterad
kommer han inte att stå infor historiens dom om Strindberg.
Ingenting kan vara inskränktare än denna olympiska
med-borgarvisdom: man kan inte begära att den som angripes
med vedträ och gatsmuts, skall svara med psykologiska
be-traktelser öfver angriparen eller med historiska aperçuer
öfver orsakerna till dennes handlingssätt. Man kan fordra,
att han icke försvarar sig och sina ideer med lika smutsiga
vapen, men man kan inte förmena honom att han helt
subjektivt och ohistoriskt tar stål i handen. Historiens dom kan
han ta med ro — under den historiska forklaringens
synvinkel faller inte blott Strindbergs handlingar utan äfven
Heidenstams, under den domen höra vi alla, och den blir
strängast mot nollorna, som suspenderat sin egen och krupit
undan från ansvaret bakom «historiska synpunkter».
Där står man i själfva verket vid kärnan i det hela: det
är omöjligt att anlägga en historisk synpunkt på Strindberg,
ty han är en verkande kraft midt ibland oss, han hör till
nuet, och nuet tar man ställning till med viljan. I hr.
Bran-tings motion döljer sig något perverteradt, mera än en
takt-löshet, en omedvetan grymhet. Man kan inte med nationens
Pantheon införlifva en person, som skrifver nidskrifter. Man
kan där ge plats åt en som har gjort det, om han eljest är
värd det, nämligen när han är død, när hans otfer och deras
närstående icke längre behöfva tvingas att erlägga sin
kon-tribution till förhärligandet af den man som de måste afsky
då äro vi mogna för historiska synpunkter. Men det vore
helt enkelt upprörande att resa en offentlig staty åt en person
som samtidigt slår rekord i obehärskade, hatfulla personliga
smädelser.
Denna invändning bruka de rättrogna Strindbergianerna
affärda med en axelryckning: Man får inte ta det så noga
med Strindberg — orden bruka åtföljas af en förklarande
gest. Ämnet är ömtåligt, men det kan helt enkelt inte
forbigås, och de som fört saken fram få skylla sig själfva. Det
barocka i hela Strindberghyllandet ligger på denna punkt i
öppen dager: Man behandlar som nationeli heros en person,
hvilkens handlingar antingen måste fördömas som ovärdiga,
eller ursäktas med ett argument af den mest
uppseende-väckande beskaffenhet, hvilken senare tolkning är den väl-
13 - Samtiden 1912.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
