- Project Runeberg -  Samtiden : tidsskrift for politikk, litteratur og samfunnsspørsmål / Treogtyvende aargang. 1912 /
446

(1890-1926) With: Gerhard Gran
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök: Det romantiska. Försök till en psykologisk definition

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

446

Fredrik Böök.

Je me figurois les bords ignorés, les climats lointains oü iis
se rendent; j’aurais voulu étre sur leurs ailes» (s. 97).

Det som ger dessa observationer deras varde, det är att
de inte hänföra sig till speciella eller marrkanta händelser och
tillstånd: de återge själfva mentaliteten hos tvenne
äktroman-tiska figurer, sådan som den formår sig i hvardaglig hvila,
utan yttre påverkan. De visa i en enkel och lättanalyserbar
upplefvelse, hur mekanismen fungerar.

Man kan kalla det gemensamma i dessa båda tillstånd
en obestämd längtan, och det är ju ett gammalt
karaktäristi-kon, hvari man ofta sett romantikens egentliga väsen
ut-tryckt. Men vi söka inte en speciell romantisk egenskap,
vi söka det som gör denna egenskap romantisk. Hos Werther
ligger föröfrigt tyngdpunkten icke på begäret, utan på
nöd-tvånget att gå vidare från den ena föreställningen till den
andra: «und doch musste das weitergehen, immer weiter,
bis ich mich in dem Anschauen einer unsichtbaren Ferne
verlor.»

Hålla vi fast det i formell psykologisk mening egendomliga
för detta tillstånd, så är det associationernas oupphörliga
fort-skridande, benägenheten att knyta föreställning till föreställning.
Denna process afstannar icke där det sinliga varseblifvandet och
den diskursiva kunskapen har sin gräns, den fortsatter utöfver
den gränsen med fantasiens, med aningens, med den logiska
slutledningens hjälp — det sista draget, som är viktigt,
kommer tydligt fram hos Goethe: «und doch musste das
weitergehen.» I den själsliga syntes, som bildar vårt medvetande,
ingår i ett dylikt ögonblick mera än hvad det diskursiva
för-ståndet kunnat utreda och tillägna sig. Kring de fullt belysta
moment, som befinna sig i blickpunkten, ansluta sig en krans
af föreställningar, som förlängas i en oändlig serie i samma
mån som blicken försöker följa dem, och som till slut förlora
sig i ett oöfverskådligt fjärran.

Det är nu väl att märka att vårt medvetenhetslif i viss
mån alltid har denna form. Men betonandet af
gränsom-rådena, det som man med en bild kunde kalla den
centri-fugala kraften kan vara mer eller mindre starkt förhärskande.
För praktiskt bruk, i det dagliga lifvet, afklippa vi
associa-tionskedjan på den punkt, där den icke längre har betydelse
för vårt handlande. I samma mån som vi önska full klarhet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 20 17:26:36 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samtiden/1912/0454.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free