Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök: Det romantiska. Försök till en psykologisk definition
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
448
Fredrik Böök.
ningen, det galler gifvetvis i potentierad grad för allt liögre
medvetenhetslif, det är en inkongruens som går genom
till-varon från roten till toppen. I historien, i psykologien, i
naturvetenskapen, öfverallt uppfatta vi verkligheten i rationeli
gestalt, inskrifva den i lagar och formler, reducera den till
fasta typer, men ingenstädes låter den helt eröfra sig: det
återstår alltid kvaliteter som icke den kvantitativa analysen
når, processer som icke låta sönderdela sig — både inom den
organiska och den oorganiska världen — problem som vi
icke kunna lösa därför att vi icke ens förmå ställa upp dem
klart och motsägelsefritt — själens natur, viljans frihet —;
och öfverallt gäller det alltså, att vi upplefva verkligheten på
ett rikare och outtömligare sätt än att det diskursiva och
rationella medvetandet skulle kunna upptaga den i sina färdiga
former. Perspektiven stå alltid öppna mot horisonter, där
blicken till slut förlorar sig — till och med om hela
världs-mekanismen tinge sin slutgiltiga forklaring, om lifvets,
alstrin-gens och dödens gåtor låge öppna för oss, om «grässtråets
Newton» kunde redigera tabellerna för hvarje atoms rörelser
(i enlighet med filosofernas berömda tankeexperiment), så
återstode i sista hand alltid den gränslösa utblicken öfver
tidens och rummets oändlighet, och man kunde, äfven inför
en dylik den kausala forklaringens triumf, fråga så som den
unge Tegnér sporde:
«Jag ser den, länk för länk, men hvar
är fastet hvarvid kedjan hanger?»
Det romantiska har med andra ord sin förutsättning i
verklighetens eget väsen.
Men det har också sin förutsättning i vår mänskliga natur.
Om det funnes en värld, där denna ständiga spänning, denna
antinomi mellan verkligheten och tankelifvet icke existerade,
så skulle vi icke kunna föreställa oss själfva som dess
inne-vånare. Den adekvata sanningen står för oss som något
full-komligt dödt och likgiltigt, oförenligt med hela vår lifsform.
Lessing gaf åt detta ett klassiskt uttryck, då han yttrade, att
han, ifall det bjödes honom ett val, framfor den fulla hela
sanningen skulle välja sökandet efter sanningen. Rörelsen,
sträfvandet, utvecklingen kunna vi inte en gång i fantasien
tänka bort ur vårt medvetenhetslif; den ogenomforskade rym-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
