Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök: Det romantiska. Försök till en psykologisk definition (Fortsättning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det romantiska.
493
uppfattningen tjänade nämligen till att ge klar, begränsad,
ändlig form äfven åt det flyktigaste och oändligaste i
natur-skådespelen. I stallet för floden med den ständiga rörelsen
fick man llodguden med säf i håret, i stallet för hafvets
ändlöshet Neptunus med sina tritoner och attribut, den
dunkla skogen tog dryadernas gestalter o. s. v. Det var
antikens förkärlek för sinlig konkretion och plastiska
konturer, som skapat hela denna mytvärld, men den hade för
klassiciteten stelnat till ett konventioneilt teckenspråk, den
hade blifvit ett led i den abstrakta rationalism, som präglade
hela litteraturen. Chateaubriand har med utomordentlig
klarhet uttryckt motsatsen mellan den mytologiska och den
romantiska naturuppfattningen, när han skrifvar:
«Mytologien förminskar naturen. Kristendomen dref bort skogarnas
och vattnens små gudomligheter och återställde öknarna i
deras primitiva majestät. Naturen är hädanefter fri från de
löjliga gudarna, som på alla håll begränsa den, skogarna
äro nu fyllda af en omätlig gudomlighet.» «Floderna ha
krossat sina små urnor, nu störta de djupets vatten ned från
bergstinnarna. Den sanne guden har vändt tillbaka till sina
verk och har skänkt dem sin oändlighet. Profetian och vis
domen, mysteriet och religionen dväljas åter i dess
hemliga djup.»
Denna motsats belyser ånyo, hvad som är af stor vikt
att fasthålla, att den realistiska naturuppfattningen kan vara
den romantiska. Den direkta naturimpressionen företräder
ofta det kaotiska, det oändligt sammansatta, det
svårutred-bara, som den diskursiva uppfattningen icke formår uttömma
och bringa i rationeil form. Det romantiska kan ligga, inte
blott i perspektivens ändlöshet som i exemplen från
Chateaubriand, utan i intryckets elementara subjektivitet. Sådant
som vi omedelbart upplefva det, äro sensationerna icke blott
inbördes förenade, de smälta på det intimaste samman med
våra minnesbilder och vårt föreställningslif, de ä ro
oskilj-aktiga från själfva den allmänna vitalkänslan. Dikten
formår i en estetisk syntes sammanfatta hela detta ömtåliga
komplex och lyfta det öfver i ord och rytm, men det måste ske
utan onödig beröring, det analyserande och hårdhändta
diskursiva förståndet måste hålla sig fjärran, om icke
stäm-ningen skall förllyktigas och rosen mista sin dagg. Ho&
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
