Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök: Det romantiska. Försök till en psykologisk definition (Fortsättning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
500
Fredrik Böök.
ur den germanska andens väsende, hvilket onekligen är en
romantisk tankegång.
Man kan säga att det var i den romantiska intuitionens
form, som alla de problem för första gången väcktes till
med-vetande, hvilka sedan sysselsatt adertonhundratalet. Det
gäller inte bara de humanistiska vetenskaperna, utan också
naturvetenskapen. Det var en hel krets af nya, dittills
okända fenomen, som den romantiska naturfilosofien tog
upp: det undermedvetnas problem, magnetismen och
elektriciteten, de geologiska omhvälfningarna och
utvecklings-tanken, alla dessa beståndsdelar ingingo i de aningsfulla
begreppsdiktningarna från Steffens, Schellings och Okens tid.
Om än det romantiska tänkandet ofta stod kvar på det
nyckfulla analog’ibildandets ståndpunkt — Novalis’
natur-filosofiska aforismer äro det typiska exemplet — så kan den
stimulerande historiska betydelsen icke bestridas. Det
romantiska är ett gränsbegrepp, som forflyttas efter hand som den
empiriska forskningen framskrider: många områden där den
romantiska intuitionen hade sin tummelplats, ha nu blifvit
tillgängliga för exakt vetande.
Den psykologiska grundtendens som nu följts från den
omedelbara sinnesåskådningen till det högsta
medvetenhets-lifvet får sin mest utpräglade form på det religiösa området.
Viktor Rydberg har i en af sina sista och djupaste dikter,
«Längtan» i «Vandringsmän», skildrat det romantiska sinnets
odyssé genom tillvaron; den otillfredsställdhet, som drifvit
vandraren öfver länder och haf, löser sig till slut i ropet:
Gud! Det romantiska är i sin sista metamorfos sinnet för
det öfvernaturliga, för det transscendenta. På den punkten
ha alla definitionsförsök varit ense, och Schlegels ortodoxa
doktrin härledde ju romantiken direkt ur kristendomen.
Just därför behöfver detta romantikens högsta moment ingen
belysning här.
Sammanfatta vi nu de synpunkter, som vid denna
undersokning gjorts gällande angående verklighetsuppfattningens
natur, så erhålla vi följande resultat.
Det förutsättningslösa, rent reproducerande
verklighets-återgifvandet — för så vidt ett sådant är möjligt — bör
gif-vetvis kallas realism. Denna term bildar ingalunda någon
motsats till det romantiska; den är fullt neutral, eftersom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
