Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök: Det romantiska. Försök till en psykologisk definition (Fortsättning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det romantiska.
501
verkligheten innehåller allt åtminstone som möjlighet. Den
teoretiska bearbetningen af verklighetsintrycken, då de med
reflexionens hjalp ordnas efter lagar och idéer, leder till
rationalism; utan ett sådant moment är ingen estetisk syntes
af en högre ordning möjlig. Genteinot rationalismen ställer
sig romantiken som ett betonande af det irrationella, det
för diskursiv undersokning oåtkomliga, som icke desto mindre
införes i den estetiska syntesen. Det berättigade i
rationalismens klarhets- och förnuftskraf sträcker sig till den linje,
där den dogmatiskt förnekar och utestänger det som icke
kan logiskt formuleras; upplysningstidens filosofi och
este-tik utgör det historiska exemplet, den positivistiska
naturalismen tenderade åt samma håll. Det berättigade i romantikens
oändlighetsbehof sträcker sig till den linje, där det intuitiva
dunklet inkräktar på sträfvandet efter motsägelsefritt logiskt
vetande. Rationalismen kan urarta till torka och pedanteri,
till själfbelåtet trotsande på den förvärfvade klarheten —
det [är Wagners stupida glädje «wie wir’s so herlich weit
gebracht» —; romantiken kan nedsjunka till tankelättja och
stämningssvindel, när den foredrar den konturlösa aningen
framfor den kritiskt liärdade sanningen.
Båda dessa psykologiska tendenser komplettera hvarandra
som andhämtning och utandning: spänningen mellan dem
är lifvets och utvecklingens aldrig slappnande dritfjäder.
Sträfvandet att hålla dem i balans, att tillfredsställa
båda-deras legitima behof förtjänar först det höga naninet
klassi-cism, som alltså på ett upphöjdare plan, efter att ha
pas-serat reflexionens skärseld, motsvarar samma jämnviktsläge
som den naiva realismen intager. Det är den
verklighets-uppfattning, som den Goethe-Schillerska humanismen skapat
med Kants kritiska filosofi till grundval, ocli som i ny form
präglar Viktor Rydbergs lifsåskådning. Man skulle kunna
ge den till motto ett af Goethes naturfilosofiska Sprüche:
«Das höchste Gliick des denkenden Menschen ist das
Erforsch-liche erforscht zu haben und das Unerforschliche ruhig
zii verehren.» Men det är ett jämnvikstläge, som hvar
generation och hvar individ under ständigt nya betingelser, inför
ständigt nya problemställningar — äfven om problemen
forbli de samma — måste upprätta på nytt.
Fredrik Böök.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
