Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ragnar Fehr: Den politiska krisen i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Don politiska krisen i Sverige.
ett så stort intryck på den åskådande publiken, det utnytt
jades på ett mycket hänsynslöst sätt i högeragitationens tjänst.
Stockhol marne, som sågo det väldiga taget draga över Norr
bro, grepos av respekt inför massan, och besinnade icke, att
30 000 man dock utgör en ganska försvinnande skara i för
hållande till landets valmanskar, inom vilken det starkaste
partiet, det liberala, vid näst föregående val mönstrade ine
mot 250 000 röstande valmän.
Det underligaste inträffade dock i själva konungens svars
tal till det uppvaktande bondetåget ett som helhet briljant
skrivet tal, Verner von Heidenstam uppgives oemotstrilt vara
författeren vari en passus inflöt av följande lydelse:
«De saknas visserligen ej inom vårt land, som hysa den
meningen, att frågan om övningstiden för infanteriet icke nu
bör lösas, men jag delar ingalunda denna uppfattning, tvärt
om har jag samma åsikt I för mig nyss uttalat, nämligen att
försvarsfrågan i sin helhet bör behandlas och avgöras nu
ofördröjligen och i ett sammanhang.» Därmed var statsmi
nistern tydligt desavouerad innan frågan ens varit före i stats
råd. Men än vidare yttrade konungen i samma tal: «De
fordringar på fälthärens slagfärdighet och krigsberedskap, som
av sakkunskapen inom min armé uppställas såsom oefter
givliga, frångår jag icke. I veten alla att detta betyder ut
sträckt tjänstgöringstid för de värnpliktige jämväl med hän
syn till vinterutbildning.»
Dessa, «de finnas som», de mot vilkas uppfattning ko
nungens uttalande främst riktade sig, voro hans egna ansva
riga rådgivare, den dåvarande ministären. I ingen konstitu
tionell stat torde ett dylikt kungsord kunnat betraktas annat
än som ett consiliu.ii abéundi. Sä uppfattades det också
av ministären, som var benägen att omedelbart ingiva sin
avskedsansökan, men dock av hänsyn till försvarsfrågans all
varliga läge fann sig skyldig att göra ett sista försök att lämna
en brygga öppen till samförstäelse med konungen. Dä även
detta lojalt framförda försök bryskt avvisades, avgick mini
stären. Naturligtvis med den påföljd, att de som dagen förut
anklagat denna ministär för kärlek till makten och tabu
retterna, nu lika ogenerat anklagade den för att alltför lätt
vindigt, av bekvämlighetsskäl, ha övergivit dessa samma tabu
retter. Den svenska högern har under sitt senaste skede sällan
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
