Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Krogvig: Stil og sprog - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Simmen tritoner
och sjungen miljoner
svaren postiljoner
i Neptuns hov.
Anders Krogvig.
En av epistlarna börjar som en ordagrann översättning efter
en känd fransysk dikt. Bellmans stil är symboliskt fylld av
rokokons hela vagabonderande gudavärld från Rom och Hel
las. För att rätt fatta, hur mycket utländskt som den verk
ligen rymmer, måste vi uppställa en jämnförelse. Vi måste
tänka oss en nutida diktare, som skildrar en morgon på
Djurgården genom att låta Indra, Isis, Venus och Fröja med
rosigt fladdrande mantlar susa fram i en automobil, om
givna i vikarne av Böcklinska vattentroll och silverdis från
Puvis de Chavannes fresker. Allt under det att den muntra
skaran klingar med punschbuteljer och sjunger en hymn på
en melodi ur Den glada änkan. Inte ens skaldens bästa vän
skulle falla paa den tanken att kalla detta ursvensk stil.
Allra minst skulle han säga det om de bekanta raderna:
änglar, delfiner, sefirer och Pafos hela makt;
vattunymfer plaska kring i ring.
Både den utsökta rokokofontän från Versailles, som Bell
man här presenterar oss, och hans andra målningar äro dock
så genomträngda av hans snille, att de därigenom fått sin
sanning och sitt yrande liv. Så tillkom den gången en
nationell stil.»
Slik kom national stil dengang til paa svensk grund. En
overklasses kosmopolitiske dannelse, der som tidens i det
hele tat var av særlig uhistorisk art, har fundet sit kunstne
riske uttryk, har skapt stil den gustavianske rokoko. Det
er en anden sak, at det dypeste og værdifuldeste i svensk aand
vanskelig kunde komme til utfoldelse indenfor denne stil.
Hvad jeg her har fremholdt, vil ikke si andet og mer end
at et folk, en dannelsesgruppe eller et individ ikke kan og
ikke skal skrive «bedre end emnets natur og dets egen evne
tilsteder», at det ikke gaar an at skape stilen før den aands
form, den skal være uttryk for, har dannet sig, og at alt
saa en almindelig nationalisering av sprog og stil
Se Venus i sin prakt;
kring henne hålla vakt
Fröjas lov;
130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
