Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök: La Rochefoucaulds Maximer - II. La Rochefoucauld och hans tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fredrik Böök.
dre än fen Melusina till ättemoder. Den feodala romantiken
sväfvar ännu kring den unge Marsillacs gestalt; femton år
gammal blef han förmäld med Stor-Falkonerarens dotter.
De medeltida chevalereska idealen ha fyllt hans hufvud. Den
store brefskrifvaren Balzac, som tillhörde en äldre genera
tion, yttrar sig i ett bref ironiskt om Marsillac och andra
unga ädlingar: de tala om lydnaden mot damerna, om bön
fallande prinsessor och sällsamma äfventyr som om de trodde
sig ännu lefva på Amadis’ tid. Att Marsillac fråssat i riddar
romantikens sagovärld, utan att bekymra sig om att döds
klockan redan ringt öfver den i Cervantes’ Don Quijote, det
framgår af et ställe i en betraktelse Des Coquettes et des
Vieillards, där han med ett litet leende erinrar sig de prakt
fulla och fantastiska upptågen i Amadisromanen. Sitt eget
lif försökte han uppenbarligen gestalta efter dessa upphöjda
mönster; han kastade sig in i de politiska intrigerna som en
svuren riddare åt drottningen, den sköna Anna af Österrike,,
och i hennes tjänst vågade han med ungdomligt ädelmod lif,
gods och lycka. I sina memoarer berättar han, att själfva
svårigheten och farorna skänkte honom den lifligaste glädje
han någonsin känt; i ett ögonblick (1637), då drottningen var
öfvergifven och förföljd af alla, gjorde han upp planen att
föra bort henne till Bryssel och därmed spela både konun
gen och kardinal Riehelieu ett fult spratt. Planen kom icke
till utförande, och Riehelieu tyckes icke ha räknat Marsillac
till sina farligaste fiender, att döma däraf att han hämnades,
endast med en veckas fängelse i Rastiljen och några års för
visning frän hofvet.
Den första perioden i La Rochefoucaulds lif skulle man
sålunda kunna kalla den poetiska och romaneska. Han är
generös, äfventyrslysten, förtroendefull och öppen, han gör
sina lärospån som soldat i Italien och Flandern och ger prof
på den tapperhet, som icke ens hans fiender försökt frånkänna
honom, han kritiserar sorglöst sina militära öfverordnade,
hvilket ådrar honom straff, han sätter in hela sin existens
pa den ridderliga troheten mot drottningen. Utan tvifvel vän
tade han, att hans hängifvenhet en dag skulle kunna få sin
furstliga belöning.
Den efterlängtade stunden kom kardinal Riehelieu
dog 1(542 och Ludvig XIII året därpå men belöningen
564
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
