Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök: La Rochefoucaulds Maximer - II. La Rochefoucauld och hans tid - III. Maximernas anda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fredrik Böök.
tillfredsställelse och öfverhöljts med kungliga nådevedermälen
dog han i armarna på Bossuet.
Af alla samtida skildras den åldrande La Rochefoucauld
som blid, älskvärd, tystlåten och melankolisk. Trots sitt mod
som soldat var han personligen blyg och kunde aldrig för
mås ta inträde i Franska akademien; talet skrämde honom.
Fastän han i sitt själfporträtt fördömer medlidandet som en
känsla utan värde, endast försvagande själen, var han uppen
barligen, såsom flera af hans handlingar visa, allt annat än
okänslig och hård.
Inom detta förbindliga, lugna, vänliga yttre slöt sig det
liksom stillnade och klarnade väsen, som uttryckts i Maxi
merna.
Den utförliga maxim, som ursprungligen inledde La Ro
chefoucaulds verk, men som i senare upplagor ströks, anger
programmatiskt den uppgift, som psykologen ställt för sig:
att uppvisa I’amour-propre, kärleken till det egna jaget, egen
kärleken, i alla dess sammansättningar, förändringar och om
klädnader. Ty egenkärleken linnes öfverallt, heter det, ofta
osynlig till och med för sig själf; den är en afgrund, i hvars
mörker ingen blick når till botten. La Rochefoucaulds äre
girighet har varit att kasta ljus öfver detta mörker. Han
känner sig till mods som en upptäcktsresande, hvilken öpp
nar nya kontinenter. De geografiska bilderna återkomma
ofta hos honom. «Hur stora upptäckter man än gjort i egen
kärlekens land, så återstå där ännu många okända nejder»,
heter det en gång; en annan maxim lyder: «Dygderna mynna
ut i egennyttan som floderna i hafvet.»
Han rycker masken af dygderna hvad äro de oftast
annat än förklädda laster, inskärper mottot till Maximerna.
Hvad är t. ex. försonligheten 1? Den är «ett begär att stärka
vår ställning, trötthet efter striden, fruktan för en olycklig
vändning i vårt öde». La Rochefoucauld vet hvad han talar
om han har själf försonat sig med sina fiender. Hvad är
uppriktigheten? 1 de flesta fall en slug förställning för att
locka till sig andras förtroende. Det är Condés underhand-
111. MAXIMERNAS ANDA.
568
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
