- Project Runeberg -  Samtiden : tidsskrift for politikk, litteratur og samfunnsspørsmål / Seksogtyvende aargang. 1915 /
571

(1890-1926) With: Gerhard Gran
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök: La Rochefoucaulds Maximer - III. Maximernas anda

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

La Rochefoucaulds Maximer.
att därför kalla La Rochefoucauld en ofruktbar tänkare; end
verkliga fruktbarheten består icke i idéernas antal, utan i
möjligheten att tillämpa en tankegång på de mest olikartade
områden och problem, och i värdet af de resultat som där
igenom nås. La Rochefoucaulds grundidé har gjort honom
till en af de skarpsinnigaste människokännare som någonsin
funnits. Hans ord skära genom märg och ben. Han råkar
den sjuka punkten hur djupt den än är gömd. Han afslöjar
hemligheter, som vi icke själfva anat, men som vi efter en
stunds häpnad kännas vid under blygsel.
Hur fin och sann är icke en anmärkning sådan som
denna: «Vi förlåta ofta dem som tråka ut oss; men vi förmå
aldrig förlåta dem vi tråka ut.» La Rochefoucauld bryr sig
icke om att ge förklaringen, ty den ligger i öppen dag: idet
sista fallet är vårt högmod kränkt. Lika träffande heter det:
«Vår egenkärlek lider våldsammare när vår smak fördömes
än när våra åsikter angripas.» Det är därför de estetiska
fejderna sedan urminnes tider förts med en meningslös hätsk
het och intolerans: där är mera af vårt konkreta jag i vårt
tycke än i vår abstrakta mening. La Rochefoucaulds analy
tiska skärpa framstår allra mest bländande, när han icke an
tyder på hvilket sätt han kommit till sin slutsats, utan fram
ställer den som en rent empirisk iakttagelse; ser man bättre
till skall man finna, att det nästan öfverallt är hans stora
grundtanke, som varit slagrutan. Det är ett bevis till många
andra på den betydelsefulla sanningen misskänd af så
mänga empiriska forskare och «impressionistiska» diktare
att inga viktiga iakttagelser kunna göras annat än med stöd
af en idé
Så t. ex. skrifver La Rochefoucauld: «Man skryter ofta
med sina passioner, till och med de brottsligaste; men afund
sjukan är en tillbakadragen och blyg passion, som man
aldrig vågar erkänna.» Eller den 294:de maximen: «Vi älska
alltid våra beundrare, och vi älska icke alltid dem som vi
beundra.» Eller den 89:de: «Hela världen klagar öfver sitt
minne, och ingen klagar öfver sitt omdöme.- Eller den 299:de:
«Nästan alla människor göra sig ett nöje af att afbörda sig
små tacksamhetsskulder; många visa erkänsla för måttligt
stora tjänster; men dei finnes knappast någon som icke är
otacksam för de verkligt stora.» Det är alltsammans slående
571

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 20 17:28:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samtiden/1915/0579.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free