Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök: La Rochefoucaulds Maximer - III. Maximernas anda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fredrik Böök.
riktigt; och det är alltsammans konsekvenser af den enkla
sanningen, att vårt högmodiga, själfviska jag icke vill föröd
mjukas. Med hvilken måttfullhet, som icke går ett enda
streck öfver sanningslinjen, har icke La Rochefoucauld fast
ställt vår gränslösa partiskhet i de lugna och torra orden:
«Vi ha icke mod att utan vidare uppställa den principen, att
vi alls icke ha några fel och att våra fiender alls icke ha
några förtjänster; men i hvart särskildt fall äro vi mycket
nära att tro det.»
Om kärleken och kvinnorna har La Rochefoucanld sagt
lika hänsynslösa och svidande ord som om alla andra äm
nen. Han kan uppröra genom sin cynism; den 367:de maxi
men lyder: «Det finnes få ärbara kvinnor som icke äro trötta
på sitt yrke», och den 333:dje: «Kvinnorna ställa sig aldrig
fullkomligt afvisande utom då de hysa afsky.» Han kan gripa
genom sin kärfva bitterhet: «Att icke älska är ett säkert me
del att bli älskad.» Det är ingen sentimental erotisk idealism,
som La Rochefoncauld ger uttryck för, men han förenar icke
som så många andra moderna cynici den illusionslösa naken
heten på ett par punkter med den lögnaktiga försköningen
på andra punkter. Hans sanningskärlek är djup och äkta.
Med storslagen uppriktighet förklarar han: «Det som finns
minst af allt i galanteriet, det är kärlek». La Rochefoncauld
talar om hvad han pröfvat, «galanteriet»; ordet brukas icke
mera, i våra dagar heter det i stället erotisk glöd, passion,
lidelse, «den stora oemotståndliga känslan». Hur ojämförligt
mera sympatiskt är icke La Rochefoucaulds aristokratiskt
nyktra språkbruk! Hur klentrogen han än är, så betviflar
han lika litet den verkliga kärlekens existens som han förne
kar dygdens; han endast anser den vara så pass sällsynt att
man praktiskt sedt kan lämna den ur räkningen. Den 74:de
maximen lyder: «Det finnes blott en enda kärlek, men det
finns tusen efterapningar af den.» Med hvilken klarsynt och
erfaren blick har icke La Rochefoucauld betraktat kärleks
lifvets förvecklingar! Temat för en modern psykologisk ro
man ligger färdigt i en sats som denna: «Vid sin första kär
leksförbindelse älskar kvinnan sin älskare, vid de senare
älskar hon kärleken.» Den fina iakttagelse som Goethe bru
kat i Werthers lidanden har La Rochefoucauld redan gjort i
den 481:de maximen: «När hjärtat ännu är oroligt af svallet
572
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
