Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vilhelm Ekelund: Dostojevski - Bonden Marei
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BONDEN MAREI.
Vilhelm Ekelund.
Det var annandag påsk. Himlen var hög och blå; men
i min själ var det mörkt, vidrigt. Jag ströfvade omkring
längs kasernerna, betraktade palissaden som omgaf vårt fän
gelse och räknade pålarna, räknade dem mekaniskt som jag
räknat dem så många gånger förr. Där var «fest» i fängelset
sedan gårdagen, fångarna hade fritt, och följaktligen voro
nästan alla berusade. Hvarje ögonblick kom det till gräl
och slagsmål; vämjeliga visor ailöste hvarandra, somliga spe
lade kort, det drogs knif, och rundt om på britsarna lågo
hälft ihjälslagna fångar, som man kastat pälsar öfver och
helt lugnt lät ligga där tills de vaknade och kvicknade till
igen efter hand. Dessa två helgdagar höllo på att bringa
mig till vansinnet.
Berusade människor hade jag alltid haft svårt att se,
men här var det fruktansvärdt. På sådana helgdagar kom
det aldrig någon tjänsteman i fängelset för att inspicera eller
söka efter brännvin som var förbjudet. Man insåg tydligen
att där inte var annat att göra än att åtminstone en gång
om året se igenom fingrarna med dessa utstötta varelser för
att icke något värre skulle inträffa.
Mitt kval öfvergick till raseri. I detsamma mötte jag
polacken M., äfven han en «politisk» tvångsarbetare. Han
stod stilla framfor mig, såg mig i ögonen med ett vildt vredgadt
uttryck och skälfvande läppar. «Jag hatar dessa djäflar!»
hväste han mellan tänderna och gick vidare. Jag gick åter
tillbaka till kasernen, fast det bara var en kvart sedan jag
hälft vansinnig störtade ut därifrån, när sex män på en gång
kastat sig öfver den berusade tataren Gasin för att «lugna
honom». De slogo honom som vansinniga, ty de visste nog
samt att denne tatar-Herkules var i stånd till att hålla ut
hur mycket som helst. När jag nu kom in igen, låg den
fruktansvärdt misshandlade Gasin på sin brits utan minsta
lifstecken. Man hade lagt -en päls öfver honom. De stodo
tysta och betraktade honom. Låt vara att ingen tvitlade på
att han nästa morgon skulle resa sig igen frisk och kry, var
där dock tydligen en viss oro öfver sällskapet. Jag gick bort
till min brits vid det gallrade fönstret, lade mig på rygg med
100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
