Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vilhelm Ekelund: Dostojevski - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 Samtiden. 1910.
Dostojevski.
det sista, högsta ordet. «Hvarje stort folk tror och måste
tro, att i det allena ligger världens räddning.»
Ser man hört från Dostojevskis besynnerliga spekulatio
ner om sambandet mellan folklighet oeh rysk religiös orto
doxi, om den senare som principen till den förra eller vice
versa, innebär hans tanke om det «folkliga elementet» väl
egentligen intet annat än det äkta och rena öfver hufvud,
som det gäller att bevara från civiliserad förfalskning och
den allt nivellerande konventionen. Det naket, innerligt
mänskliga i religion, filosofi, poesi, dessa tre som för Dosto
jevski äro ett, är icke detta det stora «folkliga element» som
han menar? Och de s. k. occidentalerna i Ryssland voro
väl sällan annat än de medelmåttiga skönandarna, kulturar
tisterna, hos hvilka «europeismen» aldrig blef till något
icke därför att Eurpas kultur var en svag och «icke-folklig»
kultur, utan därför att de själfva aldrig (heller ej Turgenjeff)
stått i någon lefvande och stark kontakt med det verkligt
starka i västerländsk ande. När Dostojevski försöker att få
en att tro att denna senare likväl skulle vara i styrka under
lägsen och icke identisk med detta särskildt goda och starka
i det ryska folkingeniet, är väl ingenting annat att säga till
det än att -Ryssland i så fall tills vidare icke visat oss livad
detta element egentligen är. Dostojevski var en uppenba
relse, den största öfverraskning väl som rysk kultur ännu
beredt oss. Men den särskilda egenarten af hans nobla hjärta
kände vi förut: i den ädle Dickens. Det ryska «folkelemen
tet» hos Dostojevski är icke starkare än det engelska hos
Dickens. Däremot är Dostojevski i sin intellektuella organi
sation, genom kraften att öfverblicka andliga strömningar
och fenomen Dickens mycket öfverlägsen. Men i den sidan
af hans ingenium spelar väl det folkliga ingen särskild roll;
där sammanfaller hans verk med de occidentala reformister
nas. Och den, för hvilken den europeiska atheismen kunde
blifva en sådan hjärteupplefvelse, den, som dragit dess kon
sekvenser ut till dess högsta ideal och tydligare än nästan
alla europeiska tänkare sett det (Kirilloff i romanen «Dämo
nerna») var han verkligen, som han påstår, en folkligt
orthodox rysk kristen?
Med hänvisning till en tanke af Strakhov, en af de sla
vofiler som stodo honom närmast, nämligen att alla kraftiga
105
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
