Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vilhelm Ekelund: Dostojevski - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vilhelm Ekelund.
talanger i ryska litteraturen slutat med att vända sig mot det
folkliga, nationella och religiösa, uttalar Dostojevski en gång
att det ligger en hemlig lag under detta faktum, hvilken
gäller på alla områden, icke endast på litteraturens. Har en
man verkligen talang, skall han sträfva att frigöra sig från
de öfre, af en falsk civilisation förstörda samhällslagren och
söka återförena sig med folket. Har han ingen verklig talang,
kommer han icke blott att stanna i denna falskhet, men han
skall till sist fullständigt expatriera sig.
Dostojevskis kritiska och politiska skrifter ha till största
delen tillkommit under det sista decenniet af hans lefnad
(1870—81), omedelbart före och efter hans sista stora roman
«Bröderna Karamasoff». De utkommo periodiskt under titeln
«En skriftställares dagbok». Där vore mycket att förtälja om
denna rika bok; dock ju mer man närmar sig Dostojevskis
tankevärld, desto tydligare känner man sitt främlingsskap
inför denna värld, inser att endast i kraft af fullständig
autopsi af det ryska lifvet eller åtminstone en långvarig intim
bekantskap med ryska tankeföreteelser kunde man vara i
stånd att träda i ett lefvande förhållande till Dostojevskis
idéer. Det vore lätt att hålla fram episoder ur dessa skrifter
som skulle komma en europé att skratta, t. ex. i fråga om
orthodoxi och autokrati, om det barnsliga och religiösa för
hållandet mellan folk och tsar, om ett ryskt Konstantinopel
såsom den enda verkligt idealistiska lösningen af Balkan
problemen, nota bene utan skymten af politiska makthän
syn . . . om detta ryska Konstantinopel, som ett första steg
till den slaviska idéns ändtliga realiserande, nämligen idén
om den mänskliga förbrödringen i Kristi anda . . . Men
som prof på andan i Dostojevskis realpolitik kunde man
utvälja följande lilla stycke ur artikeln «Idealister eller cyni
ker», som verkligen innehåller en «icke minst i dessa tider»
förbluffande tanke. «Är det nu också säkert, att det är de
praktiska fördelarna, den snabba vinsten som utgöra det
verkligt fördelaktiga för en nation, den sanna ’högre’ politi
ken i motsats till känslornas och idealens Schillerväsen. Är
det icke tvärtom ärans, storsinnets och rättvisans politik, som,
om ock skenbart i strid med det egna intresset, i själfva
verket är den enda fördelaktiga politiken för en stor na
tion? Skulle vår historiker (professor Granovski, mot hvil-
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
