Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vilhelm Ekelund: Dostojevski - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dostojevski.
ken artikeln är riktad) verkligen icke ha vetat att det alltid
är de stora ärliga idéerna som till sist triumfera hos alla
folk och nationer och ingalunda de momentana fördelarnas
små kvasiidéer triumfera i trots af hela denna deras löj
liga ’oförnuftighet’, som gör dem så föraktliga i alla diplo
maters ögon. Och att denna ärlighetens och oegennyttans
politik för en stor nation alltid är, icke blott den ’högre’,
utan också den fördelaktigare just därför att den är stor.
Den politik som riktar sig efter det för tillfället praktiska
och ständigt jäktar efter närmaste fördelar drifver nationen
ut i småttighet och leder slutligen till kraftlöshet. Den diplo
matiska geisten, sinnet för det praktiska och närmaste har
alltid visat sig ringare än sanning och ära, och de ha alltid
segrat till sist; och ha de inte det, så komma de i alla hän
delser, trots allt att segra, ty det mänskligas innersta väsen
vill det så.» .
I Frankrike och Tyskland är intresset för Dostojevski i
stadigt växande. Det är kanske ett talande faktum, att det
är Tyskland, som dröjt längst med att upptaga honom bland
sina gudar och «Erlöser». Eller är ej det nya Tysklands
innersta princip denna : att vara ett bålverk mot asiatismen,
de dunkla makterna af odisciplinerad, stil- och kurslös senti
mentalism, den må heta kristendom eller nihilism eller nå
got annat? Märk Bismarcks ord: «det finns manliga natio
ner och det finns kvinnliga; ryssarna (och danskarna) höra
till de senare!» Hvar gång Dostojevski på sina resor tvangs
att passera Berlin, var han i ett tillstånd af raseri, som höll
på att förorsaka honom slaganfall. Och hur har han ej skurit
tänder i Dresden, i Baden-Baden . . . hur har han ej gnisslat i
sina romaner; hvilket nära nog gammaltestamentligt åskdun
der låter han ej gå ut i sina bref öfver tyskarna. Och det
finns kålhufvud som tvifla på hatet mellan folken . . . som
inbilla sig, att «nutidens storartade kommunikationer» ha
fört människorna för nära hvarandra för att de icke skulle
lärt sig inse, att vi alla äro bröder. Ja, «nutidens kommu
nikationer» ha fört människorna nära hvarandra, så nära
att de ordentligt lärt känna hvarandra, så nära som flinta
och stål kunna lära känna hvarandra, innan där går eld i
dem. Den som hört ryssar tala om tyskar, tyskar om ryssar,
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
