Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vilhelm Ekelund: Dostojevski - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dostojevski.
som det förefaller, tämligen harmlöst förhållande till en poli
tisk krets samlad kring Petrachevski och något där fälldt
«revolutionärt» yttrande ledde till hans arresterande. Efter
flera månaders undersökningsfängelse, hvarunder högst fatala
sjukdomssymptom trädde i dagen, blef Dostojevski jämte ett
antal af nämnda krets’ medlemmar dömd till döden. Domen
var emellertid simulerad, och i sista ögonblick upplästes
«benådningen» : fyra års straffarbete i Sibirien och därpå
följande inkorporering i ett regemente som simpel soldat.
Resten är bekant genom skildringarna i «Döda huset». I
mars 1§54 trädde Dostojevski ut ur fängelset som soldat.
Följande år utnämndes han till löjtnant, 1856 får han tillå
telse att publicera, men först efter långa underhandlingar
och talrika suppliker lyckades han utverka sig tillåtelse att
lämna Sibirien och bosätta sig i Petersburg. Samman med
sin broder utgaf han tidskriften Vremia (Tiden), där han
publicerade romanen «De förtrampade» och «Döda huset»
jämte kritiska artiklar. 1862 och 63 gör han sina första ut
landsresor, besöker Tyskland, Schweiz, Frankrike, Italien.
Emellertid blef tidskriften indragen på grund af en politisk
artikel, en ny grundades och misslyckades, brodern dog, och
Dostojevski hotades med skuldfängelset.
Af de tidigare brefven, de flesta af dem till hans bror,
får man ännu ingen fläkt af poeten i Dostojevski, den fatala
människan i honom. Han är öppen, munter; vid 25 års
ålder har han sin stora litterära triumf; lefver starkt, arbetar
starkt. Det är det året, 1846, då Gogol förnekar sig själf som
skriftställare: i «Bref till mina vänner», i «Författarbikten»,
dessa skrifter som så egendomligt varsla om Tolstoj. Han
bränner sina manuskript: de innehålla intet af verkligt gagn
för mänskligheten; en författare får ej arbeta blott och bart
för tillfredsställandet af smak och intellekt, han är skyldig
inför Gud att gagna sina medmänniskor, anvisa, råda, trösta.
Människans bestämmelse är att tjäna. Gogols stora litterära
ambition och stora triumf upptar starkt den unge Dostojev
ski. Att han hellre bör hungra än skrifva något invita Mi
nerva, är han på det klara med. Vid samma tid gör han
bekantskap med den 25-årige Turgenjeff, och förtjusningen
är ömsesidig. Så kommer den stora katastrofen, fängelse
och deportation, den långa hemska vägen från hypokondri
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
