- Project Runeberg -  Samtiden : tidsskrift for politikk, litteratur og samfunnsspørsmål / Syvogtyvende aargang. 1916 /
111

(1890-1926) With: Gerhard Gran
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vilhelm Ekelund: Dostojevski - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Dostojevski.
än det faktum, att revyn han skref för, betalie sa och sä
mycket per ark.
I sista ögonblicket undgick han fängelset genom att resa
till utlandet. Det är med tungt hjärta han reser, ty han vet,
alt han behöfver Ryssland för att kunna arbeta och att han
är som en fisk i luften i utlandet. Men han har också trott
sig märka, att sjukdomskriserna, de epileptiska anfallen,
hvaraf han lidit alltsedan fängelsetiden, alltid varit mindre
häftiga då han befunnit sig på resor. Ett ögonblick hade
han tvekat! Inför den tanken nämligen att fängelset kunde
gifvit honom stoff till ett nytt «Döda huset». Emellertid hade
han nyss gift sig för andra gången. De bo först några må
nader i Dresden. Därpå i Baden-Baden, som blef fatalt.
Dostojevski spelade. En dag vann han vid ruletten 4 000
francs (under sin förra utlandsresa hade han en gång vunnit
12 000), dagen därpå förlorade han allt. Omsider hamnar
familjen i Geneve. «Hvarför vi rest till Geneve just?» heter
det i ett bref. «Ingen aning. Vi ha hyrt ett möblerat rum
hos en gammal kärring, och allt livad vi äga är 18 francs.»
De bo i Geneve ett år. I detta lilla rum, där hans hustru
födde sitt första barn, den lilla Sonja, som endast lefde tre
månader, skref alltså Dostojevski sitt djupaste verk, den stora
romanen «Idioten». Om man fält en aning om hur det var
beskaffadt med hans nerver och likaledes har en aning om
hvad för en ömtålig sak den poetiska produktionen är
{och här gäller det poesi i den största mening), fattas man
af beundran och förundran öfver denna andliga suverä
nitet.
Den lillas död sörjde han djupt. Hon hade för honom,
säger han, redan blifvit en karaktär, en personlighet; hon
hade nyss börjat känna och tycka om honom, och han
kunde få henne att upphöra med att gråta, när han tog
henne och bar henne. Efter begrafningen, som ju kostat
pengar, får han gå till lånekontoret med sina egna och sin
hustrus kläder. De epileptiska anfallen bli tätare och tätare.
Efter sädana anfall går det 4 till 5 dagar innan han åter
vinner sina krafter, men trots det arbetar han dag och natt.
Det är väl sannolikt att där mellan sjukdomen och den pro
duktiva berusningen har rådt ett bestämdt sammanhang och
att det var detta som gjorde det möjligt för honom att så
111

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 20 17:28:48 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samtiden/1916/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free