Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. Schück: Reformation och renässans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Reformation ocli renässans.
623
kyrkor i våra dagar — var kyrkan ett samfund af helige, i
hvilket Guds lag är införd; for Luther däremot ett samfund,
där denna lag skall införas. Kyrkan var därför för honom
närmast en uppfostrings- och bildningsanstalt och prästen
företrädesvis en lärare. Och detta bör dock fasthållas. Om
denna kyrka sedermera lagt sig till med några romerska
ofel-barhetslater, kommer detta icke Luthers religiösa
personlig-hetskraf vid, ty detta står dock icke i strid med en på så sätt
uppfattad kyrka, hvilken kan och bör lämna individen full
frihet att själf ordna sina religiösa angelägenheter.
I denna dubbla fordran på vetenskaplig sanning och på
ett innerligt religiöst lif stod Luther i viss mån på samma
standpunkt som de samtida tyska och engelska humanisterna.
Om dessa än lade en starkare vikt än Luther på
vetenska-pen, voro dock äfven de innerst varmt religiösa personligheter
— också den fine och skeptiske Erasmus — och deras
vörd-nad för det historiskt gifna, för den uråldriga katolska
kyrkan, delades, trots all radikalism, dock i viss mån af Luther,
som här icke ställde sig på kalvinisternas historiskt
pietels-lösa ståndpunkt. Den djupaste skillnaden dem emellan låg
på ett annat område. Luther var demokrat, humanisterna
aristokrater. Detta visar sig redan i stridssättet. Erasmus
vände sig blott till de lärda och vädjade till deras förstånd;
Luther, som visserligen också började såsom vetenskapsman,
var till sin naturell dock framför allt folktalare och drog sig
icke för att sätta massans lidelser i rörelse. Äfven för
Erasmus var religionen en individens angelägenhet, men delvis
just på grund häraf kände han aldrig något behof att bryta
med den katolska kyrkan, som i stort sedt gaf honom frihet
at tänka och tro, hvad han ville, och han insåg, att hans
religion dock aldrig kunde bli den stora massans, att den
bil-dade mannen och den obildade väl i nödfall kunde enas om
en gemensam bekännelse, men i så fall endast under den
förutsättning, att de i denna inlade alldeles olika
uppfatt-ningar. Luther var däremot demokrat och trodde på
möj-ligheten af en för alla gemensam religion. Han nådde också
det resultat, som alltid blir den segrande demokratiens. Han
höjde onekligen massans religiösa ståndpunkt, men endast på
bekostnad däraf, att han topphögg de höga träden. Ett fritt
religiöst lif sådant som Erasmus’ och äfven såsom hans eget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
