Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halfdan Møller: Litt fra og om Gustaf Fröding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t>4(>
Halfdan Møller.
taren till «Wärmländska låtar» samt «Räggler og paschaser»
har i det fallet gjort sig skyldig till synder, som han ångrar.»
Der aabenbarer sig en eiendommelig fin og, hvis det ikke
klinger for banalt, beskeden aand i uttalelser som de her og
i det gjengivne brev. Man kan vanskelig andet end
protestere i stilhet. For os har jo netop Fröding git bondelivet,
dets maal og dets færd, i en hittil uovertruffen form, oversat
og hævet det op i en kunst, som gjør ham til hans «Mester»s
Dahlgrens overmand, fæstet det i en kunstform, som staar
løftet over tids skifte og forandring.
Jeg vet ikke bedre symbol paa Frödings mesterlige
behandling av sin elskede landsorts liv og væsen end hans
bekjendte gjengivelse av Byrons stanzer:
Could run for ever,
love like a river ....
Den findes som slutning paa Från när och fjärran i
Nya dikter:
Fick kärlek följa
sitt lopp och skölja ....
Som han her har hævet oversættelse op til jevnbyrdig
kunstverk, har han i sine wärmländska låtar og berättelser
skapt kunst jevnbyrdig med den urpoesi, som «lagar seg sjöl».
Hvori stikker den sterke reservation han selv tar overfor
sin bondmaalsdigtning; hans uttalelser om Dahlgren som sin
overmand, skjønt han ogsaa kritiserer ham; om synder som
han angrer i behandlingen av bondelivet og det saa sterkt,
at han ikke tør indlate sig mere med det?
Jeg er opmerksom paa, at brevet, datert Upsala 1897, er
fra en tid, da begyndende lynnessjuke drev Fröiiug in i
under kurmæssig selvbehandling. Man har fra denne tid av
villet fortælle om et helt omslag i digterens syn og vurdering
i kraft av kristelig gjennembrud. Det kan være eller ikke
være og kan kun bedømmes av mulig indviede. Men der er
ihvertfald i hans ovennævnte ord fra den tid intet som peker
i retning av f. eks. en Wennerbergs vækkelsesform med dom
over tidligere digtning indtil autodafé av Gluntarne.
Hvad der kommer frem i det som jeg har forsøkt at
betegne som beskedenhet og sætte ind under den Goetheske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
