Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Claes Lindskog: Individualism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Claes Lindskog.
Achilles är typen. Han är större och väldigare än de
andra hellenerna, men alla de andra äro samma andas barn
som han, blott ej så storvulna och stormande som han.
Individen, kraftig och stark och grovlemmad, är medel
punkten i den homeriska världens tillvaro. Jag är för
mer än varje annan människa och förmer än alla de andra
tillsammans. Jag står över rätt och rättfärdighet, över god
het och mildhet, över gudomlig lag och mänsklig sed.
Achilles är typen. Alla de andra äro honom lika, alla,
bade i himmelen och på jorden. Ty gudarna äro ej en bit
bättre, de äro skapade efter människornas beläte. De föra
ett levnadsglatt och behagligt sällskapsliv uppe i Olympen,
men fråga intet efter rättfärdighet och barmhärtighet. Bland
de dödliga ha de vänner och fiender, gunstlingar och hat
kycklingar, och då det gäller deras förhållande till männi
skorna liksom ock i deras egna inbördes affärer komma
deras självhärlighets lidelser till passionerat utbrott. Inte för
de eländiga människobarnens egen skull, ty det vore löjligt
att för deras skull skämma behaget av en präktig måltid i
himmelen, men därför att den personliga självkänslan är lika
sårbar, den individuella självhärligheten lika ömtålig som
nere på jorden. Zevs själv, gudakonungen, är maktens gud-,
men för ingen del rättens gud, såvida det ej gäller den rätt
som hans makt ger honom. Småaktigt vakar han över sin
ära och sin härlighet, utan att därför vara lika småaktig, då
det gäller att välja medlen för att åt sig själv och sin dynasti
rädda denna ära och denna härlighet. Och de kompromis
ser, som han understundom arrangerar i det tämligen re
publikanska parlamentet uppe i Olympen, skulle komma
våra egna dagars mest fördomsfria kompromissarier att blekna
av avundsjuk förargelse. Som t. ex. när Hera vredgas, att
hon ej får förstöra Troia efter gottfinnande. Zevs älskar den
staden högst bland alla på jorden, tacksam för de många
ljuvliga offer av vin och fett, som där bjudits honom; men
han önskar ej, att denna lilla omständighet skall ge anled
ning till en obehaglig scen mellan honom och hans höga
gemål, utan nog kan Hera få sin vilja igenom beträffande
Troja, så kär än staden är vorden honom, men mot
lämpliga kompensationer. Och Hera är snabbtänkt nog att
ögonblickligen erbjuda sina tre älsklingsstäder Argos, Sparta
420
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
