Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Claes Lindskog: Individualism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Claes Lindskog.
«Eller försöken, I gudar, en gång för att varsna det allj;
hängen från himmelen ned en kedja med gyllene länkar,
gripen så fatt däruti både gudar och alla gudinnor:
aldrig I makten ändå att från himmelen draga till jorden
Zevs, eder överste drott, hur mycket I också er moden.
Men om jag själv däremot bleve sinnad att draga på allvar
droge er alla jag upp tillika med jorden och havet,
och kring Olympens översta topp skulle kedjan jag binda,
så att i blånande rymd all världen hängande bleve.
Så är jag starkare långt än båd’ gudar och människosläkte.»
Lika obehärskat som självberömmet är, lika ogenerad är
umgängestonen emellan människorna, så fort den enskilde
känner sig i något avseende kränkt i sin självkänsla. Vem
kommer inte ihåg den dråpliga skildringen i början av
Iliaden: trätan emellan Achilles och Agamemnon. Mäster
ligare har aldrig ett gräl målats än i denna scen. Men på
samma gång man beundrar den dramatiska stegringen i
vredesutbrotten, blir man frapperad och imponerad av den
framstående fördomsfrihet, med vilken två av denna jordens
mäktige bemöta varandra. Det är på pricken, som om man
såge framför sig ett par genuina förstadsgaminer, som stå i
begrepp att avbryta de diplomatiska förbindelserna för att i
nästa ögonblick fara varandra i håret. Glåpord, t. o. m. sä
dana som ej ha någon som helst realitet bakom sig t. ex.
«du vintyngde» hagla i luften. Och ej ens den sedvanliga
överlägsna slutgesten hos den underlägsne fattas: «vänta du
bara, nästa gång . . .:
«Nu vill jag säga ett ord, som jag beder dig lägga på hjärtat,
aldrig jag kommer att lyfta min arm till strid om en flicka
varken mot dig eller vilken som helst, då I tagen min gåva;
men av det andra jag har vid det snabba och beckade skeppet,
därav skall icke ett grand du beröva mig utan min vilja.
Bara försök det en gång och låt dessa till saken bli \ittnen,
så skall på stund ditt rödaste blod omströmraa min glaven.»
Otvivelaktigt har umgängessättet under årtusendenas gång
högst väsentligt förfinats. De fasoner, som vi i dag söka göra
vårt bästa för att bortarbeta hos våra förhoppningsfulla tel
ningar, ha tydligen hört till god ton även mycket högt upp
på de homeriska människornas rangskala.
Man behövde ha nått fram till trenne släktleds samlade
erfarenhet som gamle Nestor, eller vara inkarnationen av
424
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
