Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Claes Lindskog: Individualism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Individualism.
levnadsvett och klokhet som Odysseus, för att ha fått de
mera belevade talesätten införlivade med sitt väsen. De två
äro undantag, som bekräfta regeln. Alla de andra, Agamem
non och Achilles, Ajax och Menelaus, de säga ut sitt hjärtas
innersta mening under de mest obesvärade former.
Och dock olikheten mellan forntid och nutid är ej
blott av formell art. Det ligger en djup realitet bakom.
Den egocentriska drift, som hänsynslöst sätter mitt eget och
min familjs intresse över och emot alla andra intressen, är
hos de homeriska hjältarna ej blott mera ohöljd, utan ock
vida mer intensiv än hos oss. Det kunde kanske synas
frestande att här draga fram den gamla utvecklingslinjen,
med vilken man förr i tiden mycket opererade: familj, släkt,
stam, stat; där således människan koncentriskt utvidgar rin
gen omkring sig till att omfatta allt större och större om
råden. Men denna rätlinjiga utveckling är historiskt falsk,
konstruktionslinien är felritad. Människan är från början
ingalunda det isolerade rovdjuret, som lever ensam i sin
håla med hona och ungar, nej, hon är i eminent grad «säll
skapsmänniskan», djuret som lever i de stora boskapshjor
darna, vars hela existens är fotad på samvaron med de
andra i samma flock och vars hela utveckling inklusive
språket är otänkbar utan umgänge med dem. Statsanda
och allmänanda har ingalunda alltid vuxit med tidens växt;
det går ingen rät linje från individen i begynnelsen till staten
och mänskligheten hos oss. Utvecklingen går i sicksack.
Att den homeriska människan var en så utpräglad indi
vidualistisk typ, ligger först och främst i sociala för
hållanden.
Det starka konungadömet i forntidens Grekland, varom
de väldiga ruinerna av de gamla konungapalatsen i Tiryns,
Mykene, Orkomenos, Phaistos, Knossos ännu i dag vittna,
var i den tid, som de homeriska sångerna besjunga, högst
betänkligt på retur. Nya samhällsklasser hade trängt sig
fram emellan konung och folk. Med jordens uppdelning,
fast besittning av egendom och lagstadgad arvsrätt hade det
nödvändiga korollariet inträtt: rikedom och fattigdom. Dug
lighet och oförmåga, tur och otur, krig och missväxt, olika
barnantal och hundrade andra omständigheter skapade och
skärpte klyftan mellan rik och fattig. Rikedomen var fram-
425
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
