Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Hedén: Gestalter ur Sverges nyare historia. I. Bakgrunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gestalter ur Sverges nyare historia.
sedan pågick i Sverge ända fram till mitten av 1800-talet.
I och med det då började storskiftet infördes en ny iordför
delning som tillät bättre bruk av jorden. Folkmängden växte
i det hela starkt, äktenskaps- och födelsesiffrorna voro höga,
antalet av barn födda utom äktenskapet, liksom antalet själv
mord och dråp var ringa. Endast krigen föga ärorika men
ock föga förlustbringande avbröto två gånger denna gynn
samma utveckling för några år.
Under Gustav 111 och Gustav IV Adolf var utvecklingen
mera ojämn. Perioder av välmåga och ekonomiskt framsteg
växlade med perioder av nöd och tillbakagång, dels under
Gustav III:s senare år, dels vid slutet av Gustav IV Adolfs
regering. Dryckenskapen började till följd av Gustav III:s
experiment med kronobrännerier bliva en landsfara. Perioden
slöts 1809 med ett olyckligt krig, med Finlands förlust, med
en katastrof icke mindre svår och långt mindre ärofull än
under Karl XII, och denna gång inväntade ej svenska folket
kungens död för att göra revolutionen.
Det var adeln som gjorde den. Vänskapen mellan
Gustav 111 och adeln hade ej varat länge. Snart hade rikets
första stånd återtagit sin oppositionella ställning mot kunga
makten. De lägre stånden voro däremot ytterst konungska.
Med deras hjälp och till priset av ekonomiska medgivanden
åt den ökade Gustav 111 år 1789 kungamakten ytterligare, så
att den närmade sig enväldet. Även under Gustav IV Adolfs
enda riksdag voro de ofrälse stånden ytterst medgörliga,
medan hos adeln en visserligen icke värst manstark men
mycket skarp opposition yppade sig. Flera av denna opposi
tions män voro med och gjorde revolutionen 1809.
När revolutionen var gjord skulle en ny författning
skrivas. Då flera av adelsrevolutionärerna fullföljde Frihets
tidens traditioner, var det klart att man i viss mån skulle gå
tillbaka till denna. Men blott i viss mån. Man ville ej helt
återinföra en författning som visat sig så föga ägnad att
samla folket och så föga motståndskraftig mot kungamaktens
omstörtningsförsök. Man ville fastmer åstadkomma ett stats
skick som intog ett jämnviktsläge mellan Frihetstidens och
Gustav III:s. Utländska inflvtanden verkade i samma rikt-
471
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
