Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Hedén: Gestalter ur Sverges nyare historia. I. Bakgrunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gestalter ur Sverges nyare historia.
vänner av de fattige ville de ej veta av någon större statlig
omsorg om dessa. Geijer insåg mycket väl den fria konkur
rensens sociala faror; det ser ut, yttrade han, som om arbetets
frigörelse skulle utmynna i arbetarnes ofrihet. Men icke ens
han ville släppa tron att den ekonomiska friheten, när den
fullt fått utveckla sig, skulle visa sig välgörande för de fattige,
ja bliva deras enda verksamma hjälp. En av tidens främste
diktare förkunnade dock en annan lära. Det var C. J. L.
Almqvist också en äkta svensk mångfrestare men dess
utom präglad av en djärv radikalism i tanken och en smått
demoniskt färgad individualism i sin sedelära som på den
svenska allmänheten verkade förfärande. Han förenade med
romantikens innerligt-mystiska religiositet en liberalism hän
synslösare i sitt frihetskrav än någon annans och därtill ett
starkt inslag av socialism, fast individualistiskt motiverat: den
fria konkurrensen sloge över i sin motsats, om samhället ej
ändrade sina arvslagar så att var och en garanterades en bit
av samhällsförmögenheten till starthjälp vid den ekonomiska
tävlingen.
Det var ju emellertid ej diktarne eller tänkarne som av
gjorde striden utan de statliga maktfaktorerna, d. v. s. främst
de fyra stånden. Av dessa slets adeln nu som på Frihets
tiden mellan ivern att hävda sina rättigheter som rikets
främsta stånd gentemot de ofrälse och ivern att hävda folk
representationens rätt gentemot konungen. Den förra ten
densen övervägde nu; icke vid någon enda riksdag var adeln
genomgående oppositionsvänlig, ehuru den inneslöt opposi
tionens mest framskjutne ledare. Prästeståndet hade kvar
vissa minnen från sin forna, relativt folkliga politik men
endast svaga; någon avgjord övervikt fick icke häller där
någonsin oppositionen. Bondeståndet var övervägande oppo
sitionen och mäktigare nu än på Frihetstiden men fortfarande
oskickat att leda eller ens följdriktigt genomföra en opposi
tion. Nu som på Frihetstiden vart borgarståndets hållning
avgörande. När det på 1840-talet vart klart oppositionellt,
tog det ledningen av framstegsarbetet. Så hade det ock år
1830 öppnats för brukspatronerna, ägarne av järnverken, alltså
ledarne av Sverges på denna tid näst åkerbruket ojämförligt
främsta näring, låt vara att den ända tills på 1830-talet stått
tämligen stilla. Lika betydelsefullt var att ståndet 1858
475
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
