Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Hedén: Gestalter ur Sverges nyare historia. I. Bakgrunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Hedén.
avgör statsutgifterna, den berömda «kompromissen» mellan
försvarsvännarna i ena kammaren och lantmannapartiet i
den andra, avseende ett delvist uppfyllande av bådas krav.
Men följande år ångrade sig första kammaren och avslog
kompromissen. Följaktligen avslog andra kammaren året
därpå ett av regeiingen framlagt stort härordningsförslag,
vilket ville ersätta det gamla systemet, byggt på en indelt
stamtrupp och en blott i 30 dagar övad beväring, med en
ren värnpliktsarmé övad 107a—17 månader, frånsett repeti
tionsövningar.
Åter stod man alltså och stampade. Åter kallades De
Geer in i regeringen, nu som innehavare av statsministerns
nyinrättade ämbete och med en dittills aldrig utövad rätt
för ministärens främste ledamot att själv välja sina ämbets
bröder. Han valde bland annat till finansminister en blott
35-årig historiker och affärsdirektör, Hans Forssell, briljant
talare och stilist, varm försvarsvän och välvilligt stämd mot
lantmannapartiets krav, till sin grundåskådning gammallibe
ral dock med ett inslag av tidsenlig sympati för Tyskland.
De Geer lyckades emellertid, vad huvudfrågorna angick,
endast frigöra bönderna från skjutsskyldigheten. Något för
svarsförslag fick han ej igenom, då första kammaren fort
farande ej ville rucka på grundskatterna. Så avgick han på nytt
1880 och rådde konungen att anförtro statsministerposten åt
lantmannapartiets främste man, den högaristokratiska jord
drotten greve Arvid Posse. Det bör i detta sammanhang
framhävas "att De Geer alldeles ej var parlamentarist. Han
godkände ingalunda den folkvalda kammarens rätt att störta
ministärer. Väl hävdade han att regeringen borde stå i ett
gott förhållande till riksdagen, men detta gällde första kam
maren så väl som den andra. Å sin sida var, märkligt nog,
lantmannapartiet lika litet parlamentaristiskt som De Geer.
Det röjde ej minsta lust att få in sina män i regeringen, det
lade ej alls an på ministärstörtande, med det offrade häller
ej sin mening i en sakfråga för en omtyckt ministers eller
ministärs skull.
Nu måste emellertid lantmannapartiets chef taga högsta
regeringsmakten. Dock sörjde både han och De Geer för att
han ej skulle omgivas med en partifärgad utan med en
mestadels av partilöse ämbetsmän sammansatt regering. Det
484
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
