Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Hedén: Gestalter ur Sverges nyare historia. I. Bakgrunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Hedén
strafflagsparagrafen om uppmaning till brott. Detta retade
socialisterna men stämde ej första kammaren vänligare.
Den avslog rösträttsförslaget med väldig majoritet. Men det
räckte ej. Staaff ville nemligen upplösa andra kammaren i
den vissa förhoppningen att den majoritet på 40 röster för
slaget där fått skulle ytterligare väsentligt ökas. Detta skulle
ha inneburit ett starkt tryck på första kammaren. Därför
måste det förhindras. Därtill krävdes konungens hjälp. Den
gavs också. Oscar II hade alltid gällt som mönstret för en
konstitutionell konung, och hans iver för en fredlig upp
görelse med Norge hade stärkt hans popularitet bland folket.
I själva verket hade han också varit både för välvillig, för
viljesvag och för ivrig efter folkets kärlek för att i allmän
het motsätta sig folkrepresentationens eller sina ministrars
vilja. Men smak för personlig styrelse saknade han lika litet
som någon annan kung Bernadotte. Följaktligen grep han
nu in till högerns förmån. Han vägrade upplösa andra
kammaren, och Staaff avgick.
Emellertid hadp någon förstått att en negativ ståndpunkt
i rösträttsfrågan icke längre kunde vidhållas. Redan vid
1906 års riksdag hade storbonden Petersson i Påboda
föreslagit införande av proportionella val även till första
kammaren. Denne erbjöds nu av konungen att bilda mini
stär; däri låg ett erkännande av att högern ingenting för
mådde utan böndernas hjälp. Påboda avböjde emellertid,
och så anförtroddes ministärbildandet åt en av storindustrins
ledande män, f. d. Norrlandsdisponenten Arvid Lindman;
däri låg ett erkännande att det numera var de storindustri
elle som hade ledningen av högern.
Lindman tog sin uppgift mycket affärsmässigt. Hans
huvudstöd var ju första kammaren. Tack vare sitt överväl
digande högerflertal behärskade den jämte högerminoriteten
i andra kammaren de gemensamma voteringarne. Men ett
rösträttsförslag måste ju ock hava majoritet i andra kam
maren. Lindman aktade sig derför att bilda en ren höger
regering; han upptog i ministären dels Påboda, «den förste
bonden i konungens råd», dels ett par män som tidigare
räknats för liberala. Vidare utvidgade han rösträttsförslaget
till att även omfatta reformering av den kommunala röst-
494
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
