Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Hedén: Gestalter ur Sveriges nyare historia. 2. Emil Key och lantmannapartiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gestalter ur Sverges nyare historia.
infrias. Då beslöt Emil Key att vederlägga dessa misstankar
i handling, och han lyckades. Partiet följde honom. Vid ett
enskilt sammanträde i slutet av år 1877 mellan en rad fram
skjutne lantmän lantmannapartiets «förriksdag» har man
kallat det överenskom man om ett härordningsförslag, vil
ket med hjälp av några demokratiske militärer i enskildhe
ter utarbetades. Detta starkt försvarsvänliga förslag antogs i
andra kammaren men avslogs, till följd av det därmed för
bundna kravet om grundskatteavskrivning, i första kam
maren.
Partiet hade alltså inlöst sitt ord. Det hade bl. a. bjudit
en värnplikt å 90 dagar, vilket innebar en stor ökning jäm
fört med förutvarande övningstid. Men karakteristiskt nog
var ej partiet hågat att gå lika långt, då dess forne chef
Arvid Posse år 1883 framlade ett försvars- och grundskatteför
slag från regeringsbänken. Detta förslag, vid vars utformande
Emil Key medverkat, upptog en värnpliktstid av 70 dagar.
Lantmannapartiet ville endast gå med på 60. Det prutade
även i andra avseenden. Det bör i detta sammanhang fram
hävas att Emil Key och lantmannapartiet nog ej hade samma
uppfattning i fråga om parlamentarismen. Key som Eng
landsliberal hade säkerligen det engelska systemet till ideal.
Just därför kände han emellertid ingen skyldighet att stödja
de på hans tid sittande svenska regeringarne, även den av
lantmannapartiet högt uppburne De Geers, eftersom dessa
voro allt annat än klara partiregeringar enligt hans sinne.
Därför kunde han och lantmannapartiet enas om de ord
som avslöto partiets program: «Med regeringen för dessa och
andra tidsenliga reformer, men icke med regeringen emot
dem.» Men lantmannapartiet ville i praktiken knappast veta
av parlamentarismen alls, och teoretiskt torde det överhuvud
icke ha haft någon åsikt i frågan.
När lantmannapartiets mäktigaste bonde, Carl Ifvarsson,
en gång tillfrågades av konungen om det ämnade följa sin
chef Arvid Posse, ifall denne bildade regering, gav han det
historiskt ryktbara svaret: «Ja, till dörren, Ers Majestät.»
I enlighet med detta ord handlade det också. Icke häller
Emil Key kände sig absolut bunden att stödja den Posseska
ministären, då denna långt ifrån var någon rent lantmanna
partistisk ministär. Dock kände han sig tydligen mer soli-
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
