Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Hedén: Gestalter ur Sveriges nyare historia. 3. Adolf Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GESTALTER UR SVERGES
NYARE HISTORIA.
3. ADOLF HEDIN.
11/fan behövde icke höra Adolf Hedin tala mer än en enda
iT1
D §an§ J resdagen för att känna: här står en ensam man
Redan utseendet skilde honom från alla de andra Han
sag överhuvud icke svensk ut. Det låg något spetsigt, stic
kande över hela hans gestalt, hela hans ansikte. Polisson
gerna, utan mun- och hakskägg, vilka skärpa detta intryck
voro visserligen på hans tid icke ovanliga, medan de blivit
allmänt bortlagda nu. Både Louis De Geer och Emil Kev
hade sådana. Men trots dette gåvo dessas utseenden ett
intryck av bredd - en mycket svensk egenskap, som Hedin
alldeles saknade. Han verkade icke alls det som en svensk
torst och sist bör verka: en hygglig karl. Förmodligen sak
nade han alldeles det hyggliga svenska gasklynnet, både det
spirituösa och det helnyktra. I varje fall saknade han, i det
offentliga, den slags allvarliga svenska hygglighet som icke
brakar, som finner sig i sakläget, som låter tala med sig.
Hans kropp liksom hans väsen verkade värjklinga sliten
tandad och böjd av sjukdom på ålderns dag men okuvlig
och skarp trots allt. Hans gester saknade visserligen syd
landsk eld och livlighet, men han talade dock ej med det
sävliga, halvt eller helt ointresserade lugn som tillhör god
svensk riksdagston. Man såg hur hela gestalten rörde sig,
ofta ryckte, ibland kanske skälvde av iver för det som talet
rörde. Och talet självt var ännu mindre lugnt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
