Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Hedén: Gestalter ur Sveriges nyare historia. 3. Adolf Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Hedén.
Visserligen ägde Hedin i hög grad den böjelse för det
formella som ligger eller legat i svenska lynnet. Men den
tog sig uttryck som voro rätt ovanliga. Det var icke for
mens majestät eller högtidlighet utan formens skärpa och
stränghet Hedin eftersträvade. Han förkastade vissa parla
mentariska former som tilltala svenska lynnet men iakttog
andra som icke passa det. Exempelvis är det i Sverges riks
dag brukligt att när ålderspresidenten inleder ett nytt riks
möte, han säger sitt hjärtas oförgripliga mening om dagens
frågor. När Hedin vart ålderspresident, väntade alla att få
höra ett ståtligt, kraftigt radikalt tal. Men därav vart intet.
Hedin sade det minsta möjliga. Annat tillät ej, ansåg han,
ålderspresidentens opartiskhet. Sina tal adresserade han på
engelskt vis till talmannen och förutsatte, strängt efter
mönstret, städse denne som allvetande även när vice
talmannen, då oftast en bonde, presiderade. «Som Ni vet,
herr talman, yttrade Guizot år 1847» —så eller ungefär så
lär han till kammarens häpnad ha börjat ett tal, då hem
mansägaren A. P. Danielsson från Öland satt i talmans
stolen.
Hans lärdom, alltigenom äkta och utomordentligt nog
grann i fråga om sakuppgifter, var häpnadsverkande redan
då och är det än mer jämfört med nutida riksdagsförhål
landen. Den imponerade emellertid. Men mindre impo
nerade, låt oss säga, mindre tilltalade en annan sida av
Hedins väsen: hans starkt intellektuella läggning. Hans för
kärlek för logisk urskillning, logisk byggnad och anordning
av stoffet, hans skarpa och ögonblickliga avstraffning av varje
fusk med formens logik kändes tryckande och tråkig. Nå,
tråkig kunde nu egentligen Hedin aldrig bli. Men det som
gjorde hans artiklar och tal så uppseendeväckande, fängs
lande och ofta skrattretande var just ej ägnat att göra dem
älskade. Germanen eller i vart fall svensken älskar icke
ironi. Det var en typisk svensk scen, när en gång den snälle
Fridtjuv Berg, senare ecklesiastikminister, på proportionahs
men tillämpat Tegnérs ord om «ett Babels torn . . ~ en tung,
barbarisk byggnad», och strax efter borgmästare v. Geijer
från Trälleborg uttatade sin sorg över att någon kunnat, «då
hela landet står i allvarlig väntan på att dess viktigaste livs
fråga skall lösas, använda det hånande skämtet». Hur Hedin
172
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
