Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Hedén: Gestalter ur Sveriges nyare historia. 3. Adolf Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gestalter ur Svcrges nyare historia.
tillhörde ock till en början det nyliberala partiet. När detta
inom kort gick omkull, stod han visserligen länge utanför
alla partier, men detta helt enkelt därför att intet av dessa
hade ett klart liberalt program. På sin ålderdom gick han
för övrigt in i det mycket moderata Liberala samlingspartiet,
när han sporde att opålitlige liberaler brukade åberopa hans
exempel för att överskyla sin olust att samverka med sina
föregivne meningsfränder.
Liksom han alltså var vilde icke av böjelse men av nöd
vändighet, så strävade han visst icke efter att anses som en
idealist, ehuru man, under mellanstunderna mellan de äre
kränkande beskyllningarne, brukade skildra honom som en
opraktisk sådan. Han vägrade blott och bart att ställa sig
helt i något klasspartis tjänst, allraminst ett parti som hade
så helt motsatta klassintressen mot hans egen hemstads som
böndernas. Han har sagt skarpa ord om lantmannapartiets
klassegoism, men dessa ord voro förnämligast riktade mot
den högst oäkte bonden, greve Arvid Posse. Om bönderna
själva har han i övervägande grad yttrat sig vänligt, och
han gillade i och för sig deras främsta klasskrav. De sökte
sig i sin tur gärna till honom och mottogo tacksamt hans
hjälp i fråga om motioner och annat, ehuru givetvis detta
vart mindre vanligt utan att dock alldeles upphöra i
den mån lantmannapartiet gick åt höger.
Man har också skildrat Hedin som en kantig och pedan
tisk formskärare. Men en minoritetsman måste hålla på
formen, och ju mindre minoriteten är, dess mera. I saknad
av makt måste han hålla dess strängare på lagen. Det var
verkligen på lagen, ej på formen i och för sig som Hedin
höll. Hans formiver var blott ett utslag av hans nit för
rättfärdighetsidén. Låt vara att han kanske någon gång
omedvetet föll för den allmänmänskliga svagheten att jämka på
vissa lagställen, så att de passade hans sak, i regeln höll
han orubbligt och med sällsynt fasthet på lagen, även då
den gick hans mening och hans meningsfränder emot. Han
ville ej giva konungen laglig rätt över tulltaxan, även om
rätten användes till att sänka tullar. Han krävde att riks
dagsmännens fullmakter skulle prövas av domstolarne, lik
som i England, ej av kamrarne själva, som i flertalet län
der; han ville undvika alla partidomar.
187
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
