Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Hedén: Gestalter ur Sveriges nyare historia. 3. Adolf Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 Samtiden. 1920.
Gestalter ur Sverges nyare historia.
retsam andsaristokrat som ej värdigats sänka sig til mäng
dens och vardagens praktiska sysslor. Hedin har i själva
verket aldrig ansett någon politisk eller politiskt-litterär syssla
för ringa. Men han har varit negativ säger man, icke upp
byggande. Hans negativitet bestod helt enkelt däri att han
icke kompromissade. Han kunde nog kompromissa så att
han nöjde sig med en del av vad han ansåg vara rätt, men
aldrig så att han godtog något som han ansåg vara orätt.
Det synes ju emellertid som om man ej utan den senare
sortens kompromisser skulle kunna föra politiken framåt
framåt på den bana som därute utmynnat i världskriget och
därhemma i ett sjunkande livsläge för större delen av
Sverges folk.
Men var Hedin ej negativ, så var han åtminstone hätsk!
Ej av naturen. Han hälsade principiellt varje förnämligare
politisk nykomling med vänlighet och hopp. Det är som
kanske känt ej bara honom som hoppet på människor bru
kat svika. På ett artigare ja varmare sätt kan man icke all
varligt motsäga någon än Hedin motsade sin gamle menings
frände från Värnepliktens vänner, general Rappe, när denna
framlade det urtima härordningsförslaget 1892. Senare fann
han att Rappe böjde undan för militarismen men icke böjde
sig för grundlagen och vänligheten vart djup bitterhet.
Mot Rappes efterträdare, också en gammal vän från samma
förening, Crusebjörn, var han försiktigare i erkänsla men
stödde honom faktiskt flera gånger. Till och med den om
stritt ryktbare senare statsministern Hjalmar Hammarskjöld
hälsade han mycket aktningsfullt, när denne tillträdde den
justitieministerpost varpå han snart skulle göra sitt stora
rösträttsfiasko. Onekligen vart Hedin allt bittrare med åren;
han fann ju orättvisorna växa och allt mer inrota sig, han
fann ju sin strid bli allt hopplösare. Men varje ung poli
tiker som syntes bringa löfte om en ljusning, såsom Staaif,
Branting, Lindhagen, hälsade han med oegennyttig och
vacker glädje.
Hans personliga riksdagsöden voro oförtjänt olyckliga.
Han föll igenom helt oförskyllt 1887 då alla vänsterns riks
dagsmän i Stockholm kasserades därför att en av dem glömt
betala ett litet skattebelopp, och sedan återigen 1893, da
högern för en tid erövrade Östermalmskretsen; han fick dock
189
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
