Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Hedén: Gestalter ur Sveriges nyare historia. 4. Harald Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Hedén.
Man bör noga akta sig att föreställa sig Engelbrekt och hans dalkarlar så
som den .demokratiske» August Blanche har avmålat dem till den fosterlands
älskande huvudstadspublikens förtjusning. Om desse män visade sig har, så
dane de verkligen voro, skulle vi «bildade» människor draga oss for att
umgås med dem. Engelbrekt själv skulle man kanske för skams skull biuda
på middag och tråka ut med några högtidliga och smickersamma tal, hålst på
franska för de utländske tidningskorrespondenternas uppbyggelse. Men åt hans
bönder’skulle det grinas i alla gathörn. . . . Desse bönder voro troligen mycket
värre och egennyttigare än dalkarlarne nu för tiden, som fått sin råbarkade
yta något avhyvlad genom folkskolor och trävaruhandel. För «fosterlandet»
hade nog ingen av dem velat släppa sin lagliga rätt Om Engelbrekt och
hans dalkarlar «älskade sitt fosterland», vilket icke torde vara så alldeles säkert,
så nyttjade de icke denna vackra känsla till granna och skrytsamma talovmngar
eller till egenrättfärdiga utgjutelser emot Stockholms borgare för deras «dag
tingan i landets livsfråga». Någon «frihetsentusiasm» fanns då alldeles icke
hos dem; svenske bönder ha, Gudi lov, aldrig varit särdeles fallne för dyhkt
pjåsk. De fullgiorde endast sitt lagliga åliggande och nyttjade endast sin lag
liga rätt så långt de orkade, och fingo därigenom laga krav å hela Sverges all
moges medverkan. Det var helt enkelt en här av «lantpolis», av nämndeman
och mätsmän, som i lagens tjänst hade vunnit en vapenvana och «disciplin»
så god som i någon legotjänst vid Svarta gardet och en fullgod «juridisk bild
ning», kanske bättre än om de i åratal hade studerat skolastik i Paris eller
suttit på skolbänkarne hos glossatorerna i Bologna. De hyste endast en mycket
tarvlig åstundan, som likväl var någorlunda allvarsamt menad. De ville bara
att lag och rätt skulle råda med envåldsmakt inom Sverges landamaren, och
den som steg ett fjät över denna Landslag som de kände i botten och hade
svurit att styrka med sina folkvapen intill det yttersta, han var dödens man,
han månde kallas svensk, jute eller garp, heta konung, biskop eller bonde.
Man märker genast det förakt varmed Hjärne omnämner
liberalismens heligaste ord, frihet och demokrati. Man ser
att han sätter makt mot idéer, kärv vardagsverklighet mot
sköna drömmar. Men man bör ock uppmärksamma att han
icke på vanligt högervis uppsätter fosterlandskärleken mot
liberalismens kosmoplitism. Han hånar tvärtom vänstern for
att den är så fosterlandsvärmande och frånkänner närmast
sina hjältar fosterlandskärlek. Det är icke fosterlandet som
känsloföremål och idé han förhärligar utan staten. Staten,
den rättsligt organiserade, kraftigt lagbundna staten, det ar
Hjärnes, det är den nya högerns grundläggande begrepp.
Därför inskärper han så starkt att dalkarlarne sökte sin lag
liga rätt, intet annat. Därför framhäver han med synnerlig
förkärlek att de voro män i offentligt uppdrag, nämndemän
och mätsmän. Ty för att giva statsbegreppet största möjliga
räckvidd, erkänner ej Hjärne någon principiell skillnad mel-
338
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
