Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Hedén: Gestalter ur Sveriges nyare historia. 4. Harald Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
040 Erik Hedén.
(såsom i fastlandsstaterna vid Medeltidens slut), där blir kunga
makten enväldig. Men även där så ej sker måste den fria
förvaltningen till en viss grad vika för ämbetsmannaståndet,
vilket har sin medelpunkt och sin maktkälla i konungen.
Ja t. o. m. i en republik ett statsskick som Hjärne självklart
föraktar tarvas denna byråkrati, den är t. o. m. där ännu nöd
vändigare såsom det enda fasta statsbandet. Också låg, enligt
Hjärne, Franska revolutionens innebörd ej minst däri att den
genomförde den statsförvaltningens centralisation som franska
kungadömet ej varit starkt nog att helt driva igenom.
Men vid sidan av ämbetsmännen kvarstår dock den stora
massan av enskilde medborgare med sitt krav på deltagande
i statslivet och statsmakten. Ett krav grundat dels på de
offentliga uppdrag som ännu ej övertagits av ämbetsmännen,
dels och framför allt på deras villighet att med sina liv tjäna
fosterlandet och värna det och dess lag mot allt slags våld.
Hjärnes åskådning leder följdriktigt till allmänna rösträtten,
att icke säga allmänna röstplikten. Men förutsättningen där
för är allmänna värnplikten, en långt utsträckt och strängt
ordnad värnplikt. På sin ålderdom ville han rentav att röst
rätt ej skulle givas, förrän «de nye valmännen hunnit genom
effektiva försvarsplikter invänjas i utövningen av det ålagda
offentliga ansvaret». Å andra sidan hade han, åtminstone
under sin högsta krafts dagar, fullt klart för sig att «den poli
tiska makten alltid förr eller senare tillfallit de väpnade och
disciplinerade männen, så snart de kommit underfund med
vad de betyda».
Finns det alltså enligt Hjärne två statsmakter, ämbets
mannaståndet med kungen i toppen och det meniga folket,
företrätt av allmänna rösträttens riksdag? Nej. Han inskär
per tvärtom att det finns blott en statsmakt. Han förkastar
uttryckligen den av 1809 års män förkunnade teorin om stats
maktens delning. Han vill ei veta av det konstitutionella
(d. v. s. engelska) konungadömet utan kräver liksom Geijer,
vilkens (visserligen ej omedelbare) efterträdare och lärjunge
han var, en personlig konungastyrelse. I den av konungen
ledda statsmakten ingår ock riksdagen som ett organ. Hjärne
hänvisar gärna till det engelska statsrättsbegreppet «King in
Parliament», i dess ursprungliga, bokstavliga mening. Han
omtalar i sin ungdom med tydligt gillande hur under land-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
