Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Hedén: Gestalter ur Sveriges nyare historia. 4. Harald Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gestalter ur Sverges nyare historia.
nästan aldrig några åskådliga livsskildringar. Detta samman
hänger därmed att han, såsom oundvikligt följer av hans all
männa läggning, är en enbart politisk historiker. För kultur
historia i detta ords inskränkta mening hyser han ett ganska
ohöljt förakt. Han giver ej heller några fylliga människo
skildringar. Någon större psykolog kan man ju ej gärna
bliva, när man så helt som han fäster sig vid förståndet och
viljan.
Men om hans fantasi alltså ej förmår gissa människo
själens hemligheter eller sammanfoga levande bilder, så giver
den hans tanke riktning mot det i tid eller rum fjärrbelägna
det historiskt underbara. Ty fast han vill, och i rätt stor mån
lyckats, studera allt, studerar han dock hälst detta. Först
och främst äger han en djup klassisk bildning och anser
egentligen denna oumbärlig för all verklig historisk kunskap.
Han har ock energiskt kämpat mot strävandena att undan
skjuta (J| klassiska språkens studium. Hans förkärlek för
antiken innesluter ock den länge föraktade men på sistone
areräddade Bysantinska kulturstaten. Vidare var ju, då han
först framträdde som självständig forskare, Nordens forntids
historia hans främsta studieföremål och kärlek. Sedan vart
det Englands och överhuvud anglosachsarnes öden som främst
tjusade honom. Även de ha ju den där driften till det fjärr
belägna. Dess mindre sympati men ännu ivrigare och mer
ingående forskningar har han ägnat slaverna, vilkas huvud
språk han känner så väl att han en tid uppehållit professuren
i slaviska språk. Anda till Yttersta Östern har hans håg burit
honom, och där har han i det moderna Japan funnit ett nytt
idealland. Hans fantasi för honom ej blott bakåt och åt
sidorna utan ock framåt. Det är egendomligt att just Hjärne
som i sin historiefilosofi förnekar varje möjlighet att uträkna
framtiden, blivit en osedvanligt sannfärdig politisk spåman.
Icke minst har fantasien färgat hans stil. Han är ju ingen
poet. Ej heller egentligen någon rhetor, ty stor som talare
ar han i regeln endast, när han skrivit talet på förhand; det
gör han också oftast, och han kan läsa upp ett skrivet tal
som få. När han talar fritt, lyckas han vanligen endast om
han blir riktigt munter eller riktigt arg. Det var, för att giva
ett exempel på det förra, ett minne för livet att höra honom
tala om Polens (äldre) författning på en föreläsning: «Det var
351
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
