Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Hedén: Gestalter ur Sveriges nyare historia. 4. Harald Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ocg Erik Hedén.
sade ifrån på det protestmöte mot urtima riksdagen där han
jämte Branting var inledare att hans samhällsideal var ett
annat än demokratins. Han ville hava folkriksdagen —en
genom allmän rösträtt vald folkförsamling som under detta
demonstrativa namn skulle rådslå om allmänna rösträttens
införande att uppsätta ettårig värnplikt på sitt program!
Han varnade mot allt hot och liknande påtryckningsmedel.
Men han nyttjade ock uttrycket «vi omstörtningsmän och gå
påare, sådana som hr. Branting och jag», han framställde det
som en möjlighet att han skulle deltaga i folkriksdagsvalet,
och huru han själv naturligtvis ej ville uppsätta rösträtten
som villkor för värnplikt, ville han icke klandra att folk
riksdagen gjorde det. Redan nu anslöt han sig principiellt
till kravet på allmän rösträtt. Ty den staten kan anförtro ett
gevär kan den ock anförtro en röstsedel.
Redan detta var hård kost för högern. Men det vart
ännu värre, när unionsfrågan kom upp. Att Hjärne på denna
punkt kom i konflikt med högern, han som om någon be
traktade unionsfrågan ur svensk synpunkt, är ett särskilt kraf
tigt bevis på hans förmåga att komma i stora strider på grund
av små skiljaktigheter, och att göra små skiljaktigheter till
stora. Han började faktiskt sitt ingripande i unionsfrågan med
att dunka på norrmännen. Först disputerade han (i Svensk
Tidskrift 1892) med professor Bredo Morgenstierne och under
kände norska högerns unionsprogram, så disputerade han
(1893) med Björnson och underkände vänsterns. Båda lyc
kades han reta, så det förslog. Björnson började sitt första
svarsbrev: «Kjære hr. professor Hjärne! Riktig tak skal De
ha for Deres greje og varmhjærtede brev!» men slöt med
att skriva till tidskriftens redaktion: «Hr. Hjärnes fjærde brev
fjæraer sig end mere fra den form som er vedtaget mellem
dannede og rettænkende mæn.» Siälv hade han då intet
positivt uppslag till unionens nödvändiga omläggning, ty hans
famösa förslag till Björnson om en enbart svensk utrikes
minister och en enbart norsk sjöminister var, antydde han
öppet, blott framlagt för att locka Björnson i en fälla. Han
var en otvetydig unionspessimist. Han delade vidare pro
fessor Oscar Alins åsikt att Kielfreden överlämnat Norge till
Sverges krona, d. v. s. dess suveräna statsmakt, och han med
gav även att norska grundlagen egentligen var ett unions-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
