Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Rudberg: Antika urtidsteorier - III - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Antika urtidsteorier.
utveckling, förekommer här uterus, livmodern, vilket medför
en helt annan bildkrets; exempel finnas hos Lucretius och
senare hos Censorinus, som citerar både Demokritos och
Epikuros, samt kyrkofadern Lactantius. Epikuros’ inkon
sekvens skall jag strax beröra. Ett epikureiskt spår i detta
avseende träffa vi väl hos Horatius (Satir. I, 3, 100), där det
talas om de äldsta levande varelserna, mutum ac turpe genus,
deras strider med nävar och naglar samt om städer och lag
stiftning. Eljest gå skaldernas tankar mest i annan riktning.
Så ha de olika åskådningarna gått sida vid sida genom
antiken. Dock ej utan att påverka varandra. Motiven ha
ibland slingrats om varandra, så att trådarna kunna vora
mycket svåra att skilja åt. Denna blandning torde oftp ha
skett nästan omedvetat känsla och tanke ha stritt, och
endera har vunnit. Först ett par exempel på dylik motiv
blandning i mindre skala.
Vi ha sett den redan hos Platon. Torftigheten och
fattigdomen i den eljest lyckliga forntiden har han starkt be
tonat i Kritias och Timaios, han känner i Statsmannen olä
genheterna, som följa med obildningen, och i Lagarnas sjätte
bok kände han t. o. m. människooffer. Theophrastos’
romantiska uppfattning har berörts i urtiden slaktades inga
djur; om komedien eller sofistiken verkligen förkunnat
en liknande uppfattning någon gång, vågar jag ej avgöra.—
Också Epikuros röjer en sentimental inkonsekvens: i det
torftiga urtillståndet, där inga konster och färdigheter för
skönade livet, där funnos dock ej krig och skeppsfart där
härskade alltså lycka trots bristen. Lucretius har i femte
boken troget bevarat denna svängning i tanken, och argu
menten känna vi bl. a. från Senecas opposition mot Posei
donios i nittionde brevet. Att stämningen ej är okänd från
senare tid, betygar namnet Rousseau. —Och Ara tos upptog
jordbruket, oxar och plogar, i den gyllne åldern. Det var
ett avsteg åt andra sidan från traditionen, en eftergift åt an
dra tankar, som översättarne delvis undanröjt; Germanicus
t. ex. låter återigen jorden ge allt sponte sua.
Till sist vill jag stanna inför ett försök i större stil att
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
