Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Hedén: Gestalter ur Sveriges historia. 5. Karl Staaff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25 Samtiden. 1921.
Gestalter ur Sverges nyare historia.
delade detta i Första kammaren, uppmanade han dennas
stora högermajoritet att till gengäld visa tillmötesgående i
rösträttsfrågan. Svaret blev ett allmänt skratt.
Lagarne genomdrevs trots en i Andra kammaren yp
pad motvilja som var ganska stark hos liberalerna och hos
socialisterna så utpräglad att det dittills goda samarbetet
mellan Staaff och dem väsentlig försvårades. För rösträtts
frågan hade det nyss sett lovande ut. Universitetsungdo
men, vars flertal den tiden var frisinnat, hyllade i ståtliga,
manstarka tåg Staaff och tillsade hans förslag byggt på
allmän rösträtt utan proportionalism men med höjt ålders
streck och krav på betalda skatter som rösträttsvillkor sin
falla sympati. Dock stod Första kammaren envist fast.
Staaffs försvar för sitt förslag klang matt, och förslaget föll
med 18 röster mot 126; avslagsmajoriteten var alltså över
raskande stor. Men Staaff syntes situationen vaxen. Det
artar sig till strid om en större fråga än rösträttsfrågan,
yttrade han i Andra kammaren, nämligen frågan: «skall
kungamakt med folkmakt eller kungamakt med herremaki
råda i Sverges rike.» Första effekten av dessa ord var att
Andra kammaren med större majoritet än som väntats med
134 röster mot 94 antog hans förslag. Men andra effekten
vart att krigsminister Tingsten, för vilkens skull han nyligen
gjort ett så tungt offer, jämte utrikesminister Trolle såsom
protest mot yttrandet lämnade regeringen.
Staaffs vidare krigsplan gentemot Första kammaren inne
bar närmast en upplösning av Andra kammaren, varigenom
hans majoritet i denna med säkerhet skulle vunnit högst
avsevärt i antal och fasthet. Men konungen vägrade, varpå
Staaff och hans regering begärde sitt avsked. Drivne taktiker
såsom Branting funno detta oklokt, men åtgärden motsva
rade utan fråga rösträttsvännernas allmänna önskan. Emel
lertid önskade dessa i allmänhet också att rösträttsförslaget
som svar på högerns utmaning skulle skärpas. Staaff avböjde
dock detta, av fruktan att driva de högerliberale bönderna
över till fienden. Följden vart emellertid att hänförelsen för
förslaget minskades bland de radikale. Man började finna den
nya högerregeringen Lindmans förslag med sin proportiona
lism till båda kamrarne och sin kommunala rösträttsreform
»mest lika fördelaktigt. Och när avgörandet kom, lyckades
375
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
