Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Hedén: Gestalter ur Sveriges historia. 5. Karl Staaff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gestalter ur Sverges nyare historia.
punkt han intog och den värme varmed han försvarade den
måste slå samtiden som föga präglade av Verdandismens
intellektualism. cDet har kommit något religiöst över Karl
StaafF på senare år», skrev Branting på tal därom. I själva
verket talade Staaff vid denna tid i hos honom —ty han fö
reföll utpräglat irreligiös egendomligt klingande tonfall om
Jesus som «Mästaren» och prisade sitt parti därför att det
försvarat den bekännelsebundna undervisning som t. o. m.
vissa frisinnade teologer velat avskaffa. Men ändå svek ho
nom böndernas flertal i avgörandets stund.
Staaffs svåraste politiska missgrepp var hans bristande
insikt om de ekonomiska spörsmålens grundläggande bety
delse i nutidspolitiken. Han ägde knappt nog något ekono
miskt program. Socialist kunde han ej rimligtvis vara. Men
han godtog ej ens vissa praktiskt aktuella sidor av socialis
men’ såsom den radikala liberalismen gjort i England och
Danmark samt Adolf Hedin hos oss. Han var ivrigt social
reformatorisk i fråga om skyddslagstiftning och dylikt men
gjorde halt så fort man kom till äganderätten. Han med
verkade liksom flertalet svenske politiker vid avvittrandet
av svenska statens förr så stora, nu hastigt sammansmäl
tande jordegendom och andra naturrättigheter. Men dess
utom hade han knappast ens något liberalt ekonomiskt pro
gram. I sitt första valtal 1896 klandrade han tullorne, men
sedan röjde han knappt något intresse för den frågan, och
på senare år är det ovisst, om han ens kan kallas frihandlare.
För Georgismen, vilken, låt vara i modifiserad form, så starkt
föryngrat Danmarks liberalism, stod han liksom för
resten det överväldigande flertalet svenske politiker okun
nigt oförstående.
Med denna hans bristande ekonomiska blick samman
hängde i viss mån hans överskattning av parlamentarismens
styrka. Det var denna överskattning som orsakade hans
livs sista stora nederlag. Man får ej glömma att hans parla
mentarism var den moderat framträdande därför till
namnet monarkiska och disciplinerade engelska, ej den
teoretiskt logiska, praktiskt svårtyglade franska. I likhet med
Emil Key men i motsats mot Adolf Hedin ställde han obe
tingat England högst av de två västmakter som utgöra den
europeiska liberalismens mönsterländer. Gladstone kallade
383
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
