Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tanker ved aarsskiftet - VI. Torsten Fogelquist: Det enda nödvändiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Torsten Fogelqvist
medel. Men medlet har alltmer och mer blivit självändamål.
Tävlingen är huvudsak, härdningen bisak. Den modärna
idrotten har urartat till en ursinnig, alla andra intressen
uppslukande, all harmonisk jämvikt förstörande jakt efter
pris, medaljer, pokaler och hedersomnämnanden. Det är
icke mycket kvar av den harmoni mellan kropp och själ,
som andas ur antikens skulpturverk, hos dessa springande
och sparkande ynglingar, som fylla våra modärna rännar
banor, som använda varje ledig stund till träning, som
skapat omkring sig en atmosfär av sensationslystnad och
reklamera sina bragder på tidningarnas alltmer svällande
idrottsspalter, som om det vore fråga om kulturbragder, mot
vilka skaldens och forskarens verk vägde fjäderlätt. Detta att
slå andra och slå sig fram före andra har totalt utträngt
självfullkomningsidealet.
Men är det icke samma anda, som under det senaste
halvseklet kommit att besjäla hela vår kultur: affärslivet,
politiken, de internationella förhållandena.
För affärsmannen gäller det icke så mycket att reda sig,
som fastmer att reda sig så, att konkurrenterna stå på huvu
det, icke att skapa sig ett jämnt borgerligt välstånd, det som
fått ett uttryck i bibelns bön: «Fattigdom och rikedom giv mig
icke, men låt mig min avskilda del av spis få.» Nej, det
gäller att lägga upp, samla på hög, koncentrera i egen lada,
äta ut. Då skråväsendet på sin tid måste ge vika för den
fria konkurrensen, föll det som en murken gren från livets
gröna träd. Men den gren som sköt ut i dess ställe är nu
murken även den. Och det är därför ganska naturligt, att
den gamla skråtanken åter dyker opp i nya former, så som
skett i den engelska gillesocialismen eller i Walther Rathenaus
kulturekonomiska funderingar. Konkurrensen, den planlösa,
den förvildade har bragt världen ur dess goda form. Den
goda formen betyder intet i praktiken, hur mycket man än
svänger sig med terminologien. Man andas inte längre genom
näsan. Man vill framför allt komma först i mål och man
flåsar fram mot detta mål med gapande mun. Nationernas
tävlan, den som ledde till världskriget, erbjuder en slående
analogi till affärsmännens konkurrens och hundrameters
loppen och fotbollsmatcherna på Stadion.
Till och med folkbildningsrörelsen, som ju skulle bilda
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>