Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tage Aurell: Om Olaf Bull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
og her er du det billed, lille ven!
og vakt av hvide hænder raser
Tage Aurell.
alltid det feminina i Bulls egen själ, men till sitt väsen är
denna femininitet oförlikneligt färgad av blodet i en gosses
hjärta, av hettan i en pojkes kinder. Man och gosse orden
fånga åtminstone något av vad man kan lyssna sig till från
detta sällsamt rika instrument.
Bulls första boks första dikt är en tillägnan «Til Dig»,
och fagrare ha sällan tillbedelse, skönhetssyn och gemenskap
tolkats än i de två stroferna:
Dit håar var en skinnende ung fest
hvor blomsterne slang og svinget
slig som de kunde best
Da syntes vi begge, vor blåa vaar
burde jo ha som sommer
alle de kommende aar!
Det är ingenting nytt i att se sin kvinna, se kvinnorna i för
ening med blommor, men att få se dem i den åskådande
fest som hos Bull äro vi föga vana vid. Småflickorna få
ett skirt tycke av en högtids kort och underbart lysande blom
mor, bilden av hur de röra sig är given i den takt en blom
kalk har när den öppnar sig «Ja, dét var de første violer,
som fløi av vinteren frem!» I den intima liknelsen «Bas
relief» trår han sig helt in till bildformens förnäma ogrip-
en fin og dæmpet sang som en fik ridse
i parisk, gyldent marmor som en skitse
dén blev min redning altid om igjen
Och när döden står hos «lille ven», som likt en skogviol
dröjer bak kraftfullare blommor, då vill han lära henne, då
ber han henne att bedja till mull och sol att de må låta henne
«rinde som rose av døden, du bly viol!» Kyssar i en raän-
niskas kärlekstid skola räddas ur hösten och som röda rosor
övervintra i en sång. Skogsgemakets förgätmigej är «jungfru
blå» i den härliga Miniaturballade. I ett mezzaninfönster
spelar någon Chopin
i søvnløs ring hans liljebleke triller
bag tunge, rosenfyldte romervaser.
bara festlighet
288
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
