Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tage Aurell: Om Olaf Bull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med hop over blomsters baand
fanger en dværg forsiktig straaler
og drikker dem av sin haand!
Han red der i ridderjernet
kysset han damens duk.
Saa kom der en bygdekjærre
Tage Aurell.
Eller den naiva ståten och bryderiet i visan om «Lisken»:
med sporer mot hestens buk
i glans av en ensom stjerne
tilgaards med en fremmed fyr
da bævet den bolde herre
og svandt paa sit ædle dyr!
Redan helt ytligt sett har Bulls dikt en styrka också i detta
vi ha ej så mycken verkligt aristokratisk form i nordisk
lyrik att vi icke med en viss tvekan böra uppta alla före
bråelser för överarbetning av versens anspråksfulla materia.
Av Bulls två noveller bär den ena titeln «I mørke», och
minner i sin klimax och för övrigt själva motivet om Hamsun.
Också novellens filosofi förefaller en välbekant. När Mens
Myre tänker: «Dette at vi alle er mennesker er vist en av
de største vildfarelser. Den har skabt meget ondt i verden»
så har man hört den tanken i ord förut.
Den andra novellen, «Barnet», är ett mästerverk, på höj
den av det bästa hos Bull. Obstfelders Rebekka är den kvinno
gestalt, som jag förr funnit tecknad med samma ömma linjer
och klädd i samma genomskinliga skrud som Barnets mor.
Efter ännu en ångestens och saknadens natt, när pinan
drivit henne fram över hela sin väg, när hennes sinne icke
kan mer, krönes allt, som gjort ondt, med en liten blå dröm
mande natt-timme. I den timmen lever hennes barn igen.
Tillsammans med det somnar hon bort från verkligheten,
somnar in i sitt och barnets rike. Hon var ensam, nu är
allt omkring henne i ensamhet men icke hon själv. De blå
blommorna, på vilka nattlampan lyser, äro lika tillövers som
kransen på en grav."
Morgon efter morgon får hon dyrt gälda denna lilla tim
mes lisa. Dagen, som blir till under solen och breder ut sig
genom blommor och träd, är skonlös i sin kraft. Hon vill
290
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
